Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
ning med utspädd salpetersyra. En ny artikel, likaledes beredd af
stärkelse, kallas cerealflingor eller på svenska kanske bättre majsflingor (jmfr
potatisflingor), som består af snöhvita flingor, lättlösta i vatten, hvilka
genom diastas lätt kunna omvandlas i socker. Dessa majsflingor äro ett
utmärkt näringsämne för svaga personer och billigare än mjölksocker,
med hvilket det täflar såsom barnföda.
Återstår nu tillverkningen af glykos och majssocker, som tillgår så,
att grönstärkelsen utröres med mycket vatten och blandningen
uppvärmes till hög temperatur under tryck; för att befordra den katalytiska
processen tillsättes något saltsyra, och det bör framhållas, att de spår
saltsyra, som här förekomma, blott spela rollen af katalysator.
Alltefter den använda tiden fås glykos eller socker. För den första, som
håller något dextrin behöfs knappt 10 minuter, för det senare, som är
tämligen ren dextros, betydligt längre tid. Till neutralisering^ af
saltsyran användes soda, hvarigenom produkten kommer att innehålla ett
spår koksalt hvilket dock ej har någon menlig inverkan vare sig på
smaken ellar användbarheten. Sedan lösningen renats genom kolfiltrering,
inkokas den till sirupskonsistens. Glykosen erhålles på detta sätt som
en vattenklar sirup och majssockret eller dextrosen som en kristallinisk
massa. Den bästa dextrosen som på detta sätt erhålles, håller 94,6 %
dextros och blott 0,7 % dextrin. Det bör måhända anmärkas, att
glykos i Amerika kallas majssirup.
Den man, som framför andra bidragit till majsindustriens
utveckling i Förenta staterna är en tysk, dr Arno Sekr.
Majs såsom soclterplanta. En amerikan, professor F. L. Steivart
har funnit, att majsen kan odlas på sådant sätt, att den kan ersätta
sockerröret. För detta ändamål har man blott att på lämplig tid
aflägsna det ännu omogna axet från strået, hvarigenom växtperioden
förlänges. Härunder anrikas sockret mer och mer, ända tills sockerhalten
blir ungefär densamma som hos sockerröret och hvitbetan. Samtidigt
blir strået mindre hårdt och kiselrikt, så att det helt och hållet kan
förvandlas till cellulosa, lämpligt till finaste papper. Den på det nämnda
sättet behandlade majstängeln skall hålla 88 % saft, hvilken åter håller.
omkring 13 % socker, sockerutbytet torde kunna uppskattas till 9 å 10 %
af majsens vikt; därtill komma 10 % cellulosamassa samt de omogna
axen, som kunna användas till brännvinsbränning.
De erhållna kulturresultaten synas vara lika beständiga och
likformiga som hos sockerröret, men vid pressningen visar sig en skillnad,
beroende därpå att majsstängeln är lösare och mera elastisk, så att den en
gång utpressade saften lätt åter absorberas. Vid pressningen fordras
därför särskilda anordningar nämligen först maceration och sedan
mycket stark pressning, då man kan utvinna ända till 95 % af saften.
Ur Die deutsche Zuckerindustrie 1909 s. 793.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
