Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
trycket som enheter, så försvinna som bekant ur denna formel de för
gasen karakteristiska konstanterna a och b. Härur kunna härledas
åtskilliga intressanta satser såsom t. e.: »Mätas gastätheterna vid
korresponderande tryck och temperaturer och reduceras dessa till 0° och l
atmosfär medelst formeln för de ideella gaserna, så äro dessa reducerade
tätheter strängt proportionella mot molekylarvikterna.» Denna
korrektionsmetod lämpar sig emellertid endast för permanenta gaser.
En annan interpolationsmetod består i att mäta gastätheter vid mycket
höga temperaturer. Ju högre temperaturen är, dess mindre är som bekant
afvikelsen från Avogadros lag. Jacquerod och Perrot ha i en apparat
af kvarts mätt volymsdilationskoefficienten för några gaser vid guldets
smältpunkt (1067°). Med kännedom om kompressibilitetskoefficienterna
och gasernas täthet vid 0°, kunde tätheterna vid 1067° och en
atmosfärs tryck beräknas. Dessa tätheter äro direkt proportionella mot
atomvikterna. Denna metod är användbar endast för sådana gaser, som äro
stabila vid höga temperaturer. Den har med godt resultat användts
för N, CO och C02.
Åtskilliga andra metoder finnas, men dessa befinna sig ännu i ett
tämligen approximativt stadium och behöfva både experimentell och
teoretisk fullkomning.
På grundvalen af de ofvannämnda Stas’ska analyserna hade man
beräknat kväfvets atom vikt vara 14,04. Genom gastäthetsbestämningarna
visade det sig, att denna höga atomvikt var oförenlig med den
Avoga-droska lagen, d. v. s. antingen måste denna lag vara oriktig eller måste
kväfvets gravimetriska atom vikt vara felaktig på 0,2%, ett belopp, som
måste anses vara mycket stort, då det gäller ett så ofta undersökt
grundämne. Genom de af Richards sedermera utförda kemiska
atomviktsbe-stämningarna visade det sig också, att de Stas’ska analyserna voro
behäftade med relativt stora konstanta fel, och den fysikaliska atom vikten
bekräftades. Detta hade till följd, att man måste antaga nya värden
på flera af de atom vikter, som förut ansetts som de noggrannast kända.
GastäthetBmätningarna ha således visat sig synnerligen nyttiga.
Som exempel på de fysikaliska atomvikternas öfverenstämmelse med
de kemiska kunna anföras följande atom vikter, som bestämts på båda sätten.
H C N
Fysik. met. 1,0076 (Guye) 12,oos (Guye) 14,oo8 (Jacquerod och Perrot)
Kemiska met. 1,0079 (W. A. Noyes) 12,oo7 (Parsons) 14,008 (Richards)
S Cl
Fysik. met. 32,070 (Baume och Perrot) 35,476 (Guye)
Kemiska met. 32,069 (Richards) 35,457 (W. A. Noyes)
Vi se att öfverenstämmelsen är synnerligen förträfflig. Eftersom
dessa båda metoder äro fullständigt oberoende af hvarandra, kunna vi
ju anse det ytterst sannolikt, att vi nu ändtligen fått verkligt säkra
värden på dessa viktiga naturkonstanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
