Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
produkter emot hvarandra, och, efter allt att döma, torde kolonialsockret
kunna komma att framställas till väsentligt lägre pris än betsocker.
Herr Guinchard hade af statistiska uppgifter funnit, att
betskör-darna i Sverige t. o. m. öfverträffade dem i andra länder, hvartill
sekreteraren anmärkte, att betskörden i Malmöhus län måste anses ovanligt,
hög, men den öfverträffas dock vida af många trakter i Tyskland.
Herr Norblad undrade, om den svenska terpentinolja!! kan
användas till kamfer, dess lukt och äfven andra egenskaper göra den mindre
lämplig till målning.
Herr Braune ansåg, att man numera kunde rena den svenska oljan>
så att den både till lukt och målning täflade med den franska.
Herr Hising hade själf sysslat med terpentinfrågan, för att få
utrönt, hvarför den svenska oljan är sämre än den franska, och kommit
till det resultatet, att den franska hufvudsakligen består af pinen,
hvaremot den svenska håller mest limonen; denna senare kan ej användas
till kamfer, emedan utgångspunkten för kamfersyntesen just är
pinen-klorhydrat, äfven har limonen större benägenhet att förhartsas, hvadan
äfven den mest renade svenska terpentinolja blir underlägsen till
målning.
Herr K. E. Peterson anmärkte, att man till målning i stället för
terpentinolja mycket ofta använder blandningar, hvari benzin och andra
lättflyktiga och billiga men till utspädning af färger rätt olämpliga oljor
ingå.
Rusdrycksförbud i Sverige på 1700-talet.
Af Å. G. E.
(Förts. fr. XXII, 114, 1910).
År 1800 utfärdades en ny brännvinsförordning, som under
åberopande af det omåttliga bruket af brännvin, den förlust landet
tillskyndades genom den stora spannmålsåtgången vid brännerierna, den olikhet»
som rådde i beskattningen, så länge det berodde af hvar och en att
deltaga i arrende af brännvinstillverkningen eller icke och att, om han däri
ej ville deltaga, vara fri från en afgift, som behöfdes för statsverket,
stadgade bland annat, att på landet all brännvinsbränning skulle åtfölja
jorden — således en återgång till 1747 års förordning. Brännvinsskatten
sattes till 12 lispund råg för helt hemman vare sig bränning ägde rum
eller icke. För enkelt mantal fick begagnas en panna om 50 kannor,
för större och mindre gårdar blef rymden större och mindre, ehuru
icke i enkelt förhållande; högsta pannrymden var 90 kannor.
Bränntiden bestämdes till 8 månader, okt.—juni. Hvarje tillverkare hade rätt
att sälja sitt brännvin men ej mindre än 1/2 stop, däremot hade
tillverkaren ej rätt till utminutering eller kroghållning. Alla brännvinskrogar
och allt krögeri med brännvin på landet och i städerna, med undantag
af Stockholm och Göteborg, voro strängeligen förbjudna. Å
gästgifvaregårdar fick brännvin icke försäljas i minut åt andra än resande och på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
