Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Man kan slutligen med konst framställa ett stort antal organiska
gifter såsom cyanföreningar, alkohol, eter, kloroform, karbolsyra,
salicylsyra m. fl., och man har funnit, att vissa kemiska radikaler ha särskildt
giftiga egenskaper. Genom en kombination på olika sätt af flera sådana
t. ex. arsenikgruppen med amino- och fenylgruppen har Ehrlich, den
bekante uppfinnaren af hata-medlet mot syfilis kunnat bilda gifter af
på förhand beräknad styrka. Säkerligen skall man på denna väg
småningom syntetisera gifter med en bestämd verkan mot vissa sjukdomar.
Gifternas verkan antages i allmänhet bero på en eller annan kemisk
reaktion, men hvari denna består veta vi ofta nog icke. Särskildt är
vår kunskap bristfällig i fråga om ormgifter och bakteriegifter. Sådana
ämnen, som upplösa, fräta eller på annat sätt omedelbart förstöra cellens
vanliga beståndsdelar, såsom syror, alkalier, klor, fluor m. fl., måste,
ehuru farliga, dock anses mindre farliga, dels emedan de ej äro så
allmänt utbredda i naturen, dels emedan de äro mera allmänt kända, så
att man iakttager försiktikhet med dem, dels emedan deras verkningar
äro starkt lokaliserade. En annan grupp gifter, som också angripa all
lefvande substans och verka dödande i mycket små mängder, äro
sublimat, bariumsalter, cyanföreningar, kloroform, formaldehyd m. fl. Dessa
äro neutrala eller kemiskt indifferenta ämnen, som, utan att framkalla
några påtagliga förändringar, förena sig med viktiga delar af cellens
protoplasma och därigenom förstöra dennas struktur; till denna grupp höra
också fosfor, arsenik, karbolsyra, ty mol m. fl. Alla dessa kunna kallas
allmänna gifter till skillnad från specifika, som endast verka på vissa
celler eller cell beståndsdelar och kunna vara ytterst farliga för de
organismer, hos hvilka de finna angreppspunkter. Såsom exempel härpå må
anföras koloxid, som med största begärlighet förenar sig med
hämoglo-binet i blodet och därför är ett specifikt blodgift.
Särskilda grupper bilda slutligen de gifter, som antingen genom att
hopas i organismen, ur hvilken de blott långsamt utskiljas, kunna
framkalla långvariga och farliga sjukdomstillstånd t. ex. bly, eller, om de
icke genast döda, blott utöfva en mera förbigående verkan, emedan de
hastigt utskiljas eller på annat sätt göras oskadliga i kroppen t. ex. många
bedöfningsmedel. (Forts.)
Litteraturanmälan.
Till redaktionen har inlämnats:
Laerebok i uorganisk Kemi till Bruk for studerende, af Jolin
Sebelien. VIII+ 298. Kristiania 1910. Forlagt af H. Aschehoug &
C:o (W. Nygaard).
Hvarje läroboksförfattare har sitt sätt att se och framställa
läroinnehållet, beroende på den läsekrets, för hvilken boken närmast är
afsedd. Sebeliens bok afser att bibringa kunskap om sådant, som har
betydelse i tekniken, fysiologien, medicinen och landtbruket utan att därmed
göra den till en specialbok för något af dessa fack, och författaren torde
hafva lyckats väl i denna sin afsikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
