Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Något om gifter.
Eef. Å. G. E.
(Forts. fr.XXII,132)
Emellertid är giftets verkan beroende på flera omständigheter.
1) Giftets mängd och beskaffenhet. Giftigheten är i viss mening
alltid en kvantitetsfråga, ty för alla gifter finnes en minimigräns, under
hvilken de ej äro giftiga utan t. o. m. kunna vara hälsobringande. Man
särskiljer vanligen 4 olika doser 1) den indifferenta 2) den terapeutiska,
3) den giftiga och 4) den letala dosen. Till de allra starkaste gifter höra
de af bakterier alstrade. För att döda en häst åtgå af
stelkrampbacil-lens gift 0,25 milligram, af stryknin och nikotin 200 å 300 milligram,
af blåsyra 500—1,000 milligram, af sublimat 5,000—10,000, af arsenik
100,000 — 15,000, af absolut alkohol 250,000 milligram, allt intaget genom
munnen. De giftmängder, som djur med samma mottaglighet kunna
tåla, stå någorlunda i förhållande till deras kroppsvikt. I lösning verka
gifterna kraftigast, och härvid spelar lösningsmedlet ett viss roll, i det
att för vissa gifter en vattenlösning, för andra en spritlösning verkar
kraftigast; karbolsyra i oljelösning är föga giftig, gul fosfor i oljelösning
är däremot giftigare än i andra lösningsmedel. Ternperatren har ock
ett visst inflytande, i det att verkan i regeln stegras med temperaturen,
ehuru å andra sidan bakterietoxiner sönderdelas vid upphettning, under
det att ptomainerna mycket väl tåla kokning.
2. Mottagligheten hos de lefvande väsendena för giftverkningar är
mycket olika beroende på en mängd förhållanden, som vi just ej
känna till.
Några af de för varmblodiga djur allra farligaste gifterna, såsom
alkaloiderna (morfin, stryknin m. fl.), ha i allmänhet ringa inflytande
på växter och kunna rentaf tjäna som näringsmedel åt svampar och
bakterier, men äfven inom samma djurgrupp råder stor olikhet; på paddor
verkar digitalin så godt som intet, på grodor åter mycket kraftigt,
igelkotten äter huggormar, och bettet af den giftigaste orm bekommer honom
icke alls, kaniner kunna äta belladonnablad och tåla mera morfin än en
människa, som är 50 ggr så tung. Hos somliga människor är huden
*så känslig, att, om krotonolja ingnides på en liten fläck, inflammation
och feber uppstå, medan hos andra den t. o. m. vid insprutning blott
framkallar en obetydlig lokal affektion.
Unga djur och illa närda individer äro i regeln mera mottagliga
än äldre och väl närda. Det är dock bekant, att vuxna individer
småningom kunna vänja sig att tåla allt större giftmängder. Så njuta ju
många människor dagligen alkohol, tobak, morfin, arsenik m. m. ofta
i mycket stora mängder, som skulle framkalla sjukdom eller döden hos
den, som första gången intoge samma dosis. Exempel på, huru hastigt
organismen kan vänja sig vid gifter, har man i insprutningen af difteri
bakteriens gift hos de hästar och getter, hvilkas blodserum användes
mot difteri; och immuniteten eller att man blott en gång i sitt lif eller
åtminstone endast efter lång mellantid kan få samma smittosamma
sjukdom, beror därpå, att organismen under första sjukdomsfallet vant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
