- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjuguandra årgången. 1910 /
161

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

161

säkerligen få ett betydande arbetsfält, men det torde dröja länge, innan
en sådan institution kan leda till något positivt resultat. Emellertid får
man vara tacksam för den enighet, som vunnits rörande analysresultatens
uppställning, om denna också blott är af formell natur och i hufvudsak
redan praktiseras af oss svenskar.

Ur Tidskrift for Kemi, Farmaci og Terapi 1910. 241.

Mätningen af den hastighet, hvarmed helium
produceras af torianit och pechblende.

Af R J. Strutt.
Ref. af Å. G. £..

Metoden att härleda ett minerals minimiålder från undersökningen
af dess radioaktiva egenskaper har berott på mätningen af den
helium-mängd, de nu innehålla och på en indirekt beräkning af hastigheten,
hvarmed helium produceras af det radioaktiva ämnet i dem.

I anseende till frågans vikt för geologiska tidsfrågor är det
ingalunda öfverflödigt att, när möjlighet därtill erbjuder sig, direkt mäta
den gasvolym, som utvecklas af ett gram af mineralet per år, för att se,
huru lång tid den i mineralet funna helium mängden behöfver till sin
bildning. Ett härtill användbart mineral måste kunna fås i kilogramtal och
vara så radioaktivt, att det ger en mätbar kvantitet helium på några få
månader. De enda mineral, som praktiskt kunna komma ifråga härtill,
äro torianit och pechblende. Det förra håller toriumoxid och uranoxid,
det senare uranoxid. Den största svårigheten ligger däri, att man har
så ytterst små gas kvantiteter att göra med och samtidigt måste taga
ett par kilogram mineral i arbete.

Men antaget, att denna svårigheten kunnat öfvervinnas, återstår en
annan. Den heliummängd, som under tidernas lopp samlats i mineralet
är kanske 500 millioner ggr så stor som den, hvilken utvecklas, medan
ett experiment pågår. För att få allt helium aflägsnadt kan man ej
nöja sig med upphettning af mineralet i fast form, ty de höga
temperaturer, som erfordras därtill, skulle medföra åtskilliga svårigheter och
ändå ej leda till målet, utan det är nödvändigt att bringa materialet i
lösning, hvarefter långvarig kokning fullständigt utdrifver helium. Redan
närvaron af Viooo milligram osönderdeladt mineral visade sig leda till
oriktigt resultat.

Efter allt hvad man vet, är hastigheten i det radioaktiva ämnets
sönderdelning oberoende af hvarje yttre inverkan, icke ens upphettning
till 1,600° G., ej heller afkylning till .— 260° vållar förändring i radiums
värmeutveckling. Då denna har sitt kvantitativa mått i utvecklingen af
heliumatomer (a-partiklar), är det otvifvelaktigt, att helium emissionen iir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:33:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1910/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free