Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Allen har pröfvat formeln på luftblåsor, som stiga i vatten, och
Perrin på ultramikroskopiska korn, som falla i vatten; och båda ha
funnit god öfverensstämmelse mellan beräkning och observation.
De fallande kroppar, som företrädesvis studerats i och för
uppmätning af elektricitetsatomen äro fallande dimmor af vattenpartiklar; man
har alltså samtidigt observerat många partiklar. Resultatet är ett
medeltal. Ehrenhaft har därför nyligen användt en anordning, som tillåter
en mätning af enstaka partiklars laddning. De mätinstrument, som
behöfvas äro endast ett mikroskop med okularmikrometer och ett
elektro-skop. De laddade partiklarna erhållas genom förstoftning af
metallelektroder i en elektrisk ljusbåge. De bildade metallkornen blåsas därefter
in i försökskärlet. Medelst mikroskopets okularmikrometer mäter man
nu fallhastigheten hos en och samma partikel 1. under blott tyngdens
inverkan (drifvande kraft 4 r.3;r.s.g; hastighet vt) och 2. under in-
3
flytande af ett elektriskt fält (styrkan E) af sådan storlek och riktning
att det mer än motväger tyngdens inverkan (drifvande kraft e . E —
4 r3. TT . s . g
–––—^–––-; hastighet v2.e är partiklens laddning, s dess täthet, g
accelerationen vid fritt fall). Enligt den Stokes’ska lagen ha vi sålunda:
4r3 . tf . s . g
———–––- = o TT . & . r . Y!
3 l l
4r3 . n . s . g
e . E–––––––––-= 6 tf . fi. r . v2
Kända kvantiteter äro E, //, s, g, tf, vt och v2, obekanta e och r.
Vi ha således två ekvationer med två obekanta, hvarför partikelns
laddning och radie kunna uträknas.
Är nu uppfattningen om elektricitetens atomistiska natur riktig, så
äro de enda elektricitetsmängder, som kunna existera, enhetsladdningen
och multiplar af denna. Dessa mätningar af Ehrenhaft ha dock gifvit
ett egendomligt resultat. Laddningar mindre än enhetsladdningen ha
iaktagits och äfven sådana, som icke äro jämna multiplar. Det enda
som tydde på existensen af en elektricitetsatom var följande. Gör man
en statistisk fördelningskurva (ordinata: antalet studerade partiklar;
abskissa: den laddning ett visst antal partiklar äga), så visar denna kurva
maxima på de ställen, som svara mot multiplar af enhetsladdningen.
Toge man medeltalet af många partiklars laddning finge man ett jämt
antal hela enhetsladdningar.
Detta resultat kan icke bero på rena afläsningsfel, d. v. s. på
metodens ofullkomlighet. Pzribram har användt samma anordning och
lyckats mäta samma partikel flera gånger. Härvid befanns det, att de
fel, som endast bero på afläsningarna, understego några procent-
Det finnes emellertid andra felkällor. En partikel kan under sitt
fall förlora en eller flere enhetsladdningar. Den beräknade laddningen
kommer då att ligga mellan begynnelseladdningen och slutladdningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
