Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socker skatt, tull och konsumtion. Skatten har under året utgått
med 15 öre per kilogram för allt socker som inom riket tillverkats eller
importerats och till fritt bruk utlämnats. Undantagna från denna
bestämmelse hafva följande fabriker varit, nämligen: råsockerfabrikerna i
Östergötland, Västergötland och på Öland samt raffinaderiet i Lidköping,
hvilka till utgången af 1913 hafva att erlägga skatt med 13 öre per
kilogram för allt till fritt bruk utlämnadt vid dessa fabriker till verkad t
socker.
Tullen har under året utgått med 15 öre för rafflnad och med 10
öre för råsocker och sirup, allt per kilogram.
Under tillverkningsåret utlämnades 116,138,891,8 kilogram
raffi-nåd samt 845,700 kilogram råsocker och inbetalades under samma tid
skatt med 17,105,131,08.
Konsumtionen af socker torde i det närmaste motsvara hvad som
utlämnas till fritt bruk jämte det möjligen importerade och till fritt bruk
uttagna raffinadsockret. Visserligen kunna landets handlande vid
årsskiftet ligga med lager, som växla från det ena året till det andra, men
i det stora hela torde denna växling vara obetydlig.
Under tillverkningsåret 1909—1910 utlämnades till fritt bruk, såsom
förut uppgifvits, omkring 116,000,000 kg. (föregående år 122,000,000
kg.). Under kalenderåret 1910 utlämnas till fritt bruk 116,825,952,5
kg. (f. år 99,725,833,6 kg.).
Om till innevarande års summa 116,825,952,5 lägges importen af
raffinadsocker under året 888,000 kg. och 107,000 kg. råsocker, så kan
konsumtionen under kalenderåret 1910 beräknas till 117,820,952,5 kg.
motsvarande 21,8 kg. per invånare (f. å. 23,2).
Några föregångare till Lavoisier,
Eef. af L G. E,
Ingen torde förneka, att Lavoisier måste anses som grundläggare af
den nyare kemien, inom hvilken vågen spelar en afgörande roll, och
som ledt till vår nuvarande kunskap om de kemiska grundämnena, men
i likhet med många andra stora män hade han den svagheten att ej
gärna medgifva andras förtjänster. Helt nyligen har en tysk, dr Max
Speter, utgifvit en bok om Lavoisier och hans föregångare, och mycket
däri är af rätt stort intresse. Det visar sig här som så ofta eljest, att
naturforskarne känna alltför litet hvad som redan gjorts på deras
område och att därför så mycket måste göras om.
»La chimie est une science francaise, elle f ut constituée par
Lavoisier d’immortelle mémoire», så låter den stolta inledningen till Wurtz’
dictionnaire de chimie, och man kan förstå, att uttalandet snart skulle
stöta på motstånd i Tyskland, och frågan är väl, om icke svenskar och
engelsmän också kunde inlägga en protest däremot. Wurtz’ uttalande
gjordes 1868, och 1870 utgaf tysken Volkard, Liebigs lärjunge och
mångårig hufvudredaktör för Liebigs Annalen der Chemie, en afhandling,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
