Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvari han på det skarpaste kritiserade det nämnda uttalandet. Han
gör särskildt en jämförelse mellan Lavoisier och vår Scheele och
uppställer slutligen det något förbluffande påståendet, att Lavoisier aldrig
uttalat en ny kemisk tanke och ej infört en enda ny metod utan blott
varit en dilettant, hvars läror voro den mogna frukten af den Stahlslca
flogistonteorien. Ehuru Volkard skjutit långt öfver målet och hans
arbete tydligen rönt intryck af spänningen mellan Tyskland och Frankrike
med anledning af fransk-tyska kriget, har han dock med ovedersägliga
fakta påvisat mycket, som ställer Lavoisiers aktning för andra forskares
rätt i en egendomlig dager. Hade det berott på Lavoisier, så hade nog han
själf varit den egentlige upptäckaren af syret, åtminstone lär han hafva
försökt att tiga ihjäl både Priestley cch Scheele.
Sedan Lavoisier genom sina outtröttliga arbeten fått den
antiflo-gistiska teorien tämligen allmänt erkänd, företog han 1889 en handling,
som är föga känd och förefaller något löjlig, han höll nämligen en
formlig atuodafé på flogiston, hvarvid enligt ett ögonvittnes utsago
tillgick så, att fru Lavoisier var offerprästinna, Ståhl framträdde såsom
advocatus diaboli, hvilket dock ej hjälpte, utan blef det stackars flogiston
på anklagelse af syret dömdt att brännas.
Att syret insattes såsom ett slags medelpunkt i det kemiska
systemet och att detta system snart nog fick en harmonisk form, därför har
man att tacka Lavoisier, som genom sin snabba och skarpa tankekraft
tillgodogjort sig både egna och andras iakttagelser för det mål, han
föresatt sig. Själf hade han genom omfattande vetenskapliga studier
förvärfvat stora kunskaper i matematik, fysik och kemi och förstod också
att använda dåtidens fysikaliska metoder och hjälpmedel på lösandet af
kemiska spörsmål. Dock synes han hafva haft, utom Priestley och
Schéele, åtskilliga föregångare, som haft klart för sig syrets tillvaro och
dess betydelse. De viktigaste bland dessa äro Say en och M. W.
Lomo-nossoiv från den senare delen sam J. Mayow och ?7. Rey från den
tidigare delen af den flogistiska perioden.
Pierre Bayen (1725—1798)
var fransk militärapotekare ungefär samtida med Lavoisier. I februari
1774 offentliggjorde Sayen en afhandling om kvicksilfverkalks (h. e.
HgO.) förhållande till svafvel. Han hade nämligen iakttagit, att en
blandning af båda vid upphettning framkallar explosion. Denna blef dock
mindre vid upphettning i ett öppet kärl än i en sluten retort. Vid
kvicksilfveroxidens upphettning med flogistonhaltiga ämnen, inträdde
fullständig reduktion till metall, och detsamma blef fallet vid
kvicksilfveroxidens upphettning enbart, och den erhållna metallen vägde mindre
än oxiden, hvilket han anser bero dels på föroreningar i oxiden dels
därpå, att metallen vid sin förkalkning bundit en elastisk luftart. Att
han vid upphettning af kvicksilfveroxiden får syrgas, därom har han
ingen aning, men han inser dock, att kvicksilfret vid förkalkningen ej
förlorar något flogiston utan snarare förenar sig med en luftart, som
just förorsakar viktsökningen, och då detta strider mot flogistonteorien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
