Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
Reaktionsåterstoden från de mjuka porslinssorternas dekomposition
med fluorvätesyra undersöktes äfvenledes men befanns vara helt
annorlunda sammansatt och innehöll inga kristallpartiklar.
Zoellner öfvergick därefter till att söka fastställa sillimanitens
bild-ningstemperatur och fann, att först vid 1400° börjar kristallbildningen
och ökas sedan med stigande gradtal och med upphettningens
varaktighet. Glasenapp hade ådagalagt, att kaolinleror vid höga temperaturer
utskillde nålformiga kristaller1 och Zoellner visar, att äfven i detta fall
sillimanit uppkommit, och att sålunda lersubstansen (Al203.2Si02) vid
höga temperaturer spaltas uti sillimanit och en glasig kiselsyrerikare
grundmassa. Derför kan ej någon oförändrad lersubstans finnas kvar i
porslinet, och denna förutvarande uppfattning måste följaktligen öfver
gifvas.
Att afgöra, efter hvilka relationer lersubstansens sönderfallande vid
höga temperaturer förlöper, och om möjligen lerjordrikare föreningar
därvid kunna bildas, anser Zoellner vara en viktig uppgift för kommande
undersökningar.
En sådan undersökning har ock nyss (1909) blifvit utförd vid det
världsbekanta Geophysiska Laboratoriet af Carnegie-Institutet i Washington
af de amerikanska forskarna E. S. Shepherd, G. A. Eankin och F. E.
Wright.2 De hafva medelst smältförsök uti elektrisk motståndsugn med
iridiumlindning och under bestämning af temperaturen med optisk
termometer upp till 1,835°C fastställt smältpunkten^ för olika blandningar
af lerjord (A1203) och SiO2 och därigenom utrönt, att endast en kemisk
förening af dessa ämnen finnes, nämligen sillimanit (Al2O3.Si02). Denna
smälter skarpt vid 1,811°C och bildar en i hög grad lättflytande vätska,
som vid afkylning mycket hastigt kristalliserar. Endast genom särkilda
anordningar, som möjliggjorde en mycket hastig afkylning af droppar af
denna smälta, lyckades det Shepherd och Heinlein att erhålla sillimaniten
i form af små glaskulor. Dessa kunde åter lätt fås att antaga
kristallinisk struktur (devitrifieras). Sillimanitsmältan löser Si02 och bildar med
densamma ett eutektikum, hvars smältpunkt ligger något under 1,600°,
alltså nära kiseldioxidens (1,625°) och hufvudsakligen utgöres af
kisel-dioxid. Likasåförefinnes ett eutektikum innehållande sillimanit och en
liten kvantitet A12O3 och med nästan samma smältpunkt som
sillimaniten själf.
Inför de resultat som Zoellner uppnått vid sina försök att
experimentellt bestämma mättningsgraden emellan smält fältspat och kiselsyra,
torde det vara af ett visst intresse att påpeka, att graniterna, hvilka äro
eruptiva bergarter, som utgöra en mycket stor del af den fasta
jordskorpans sommansättning, i sina renaste varieteter äro sammansatta i
enlighet med schemat
(K,Na)2. Al203.6Si02 + 6Si02
1 Tonindustrie-Zeituug, 1907, n:r 89.
2 American Journ. of Science, Vol. XXVIII, oktober 1909.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
