Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
De innehålla, såsom t. ex. Stockholmsgraniten, omkring 85 % kvarts+
alkalifåltspater jämte 15 % glimmer och magnetit m. m.
Stockholmsgranitens alkalifältspater utgöras till vida öfvervägande del af kalifältspat,
och molekylarförhållandet emellan alkalifältspaterna och kvartsen uti denna
granit kan enligt en analys af jR. Mauzelius uttryckas med formlerna
6Si02 + -0,96
(K,Na)2O.Al203.6Si02==l,oo,
hvilka alltså mycket nära motsvarar de af Zoellner funna värdena för
fältspatens förmåga att i glödflytande tillstånd upplösa kvarts. Detsamma
gäller för andra graniter. I allmänhet visa sig dessa — äfven de som ha
mera komplex sammansättning — kemiskt innehålla en kvantitativt
förhärskande kärna af alkalifältspater och kvarts, i hvilken nära halfva antalet
förhandenvarande SiO2-molekyler tillhöra kvartsen och den andra hälften
ingår i fältspatens molekyler. I många graniter finnes dessutom ett litet
öfverskott af lerjord (eller kaolin), för hvilket vid analysens beräkning
på de ingående mineralbeståndsdelarna det är svårt att finna användning,
och som hittills ej kunnat tillfyllestgörande förklaras, men som kan anses
motsvara den relativt ribga kvantitet af detta ämne, sorn enligt
Zoell-ners försök är lösligt i en smält blandning af fältspat och kvarts. Man
har sålunda anledning att anse, att de för det fältspatäkta porslinets
grundmassa af Zoellner experimentellt funna kemiska relationerna, i
synnerhet det så utpräglade lösningsförhållandet emellan fältspaten och
kvartsen, äro desamma som de, hvilka kommit till synes vid
granitbergarternas kemisk-petrografiska studium och som alltså gälla äfven för
de mäktiga eruptiva magmamassorna i jordens inre.1
Om kalkkväfves omvandling i jorden och om
kalkkväfvets efterbehandling i fabrikerna.
Af Birger Carlson.
Intet är nytt under solen, detta är något, som uppfinnare, speciellt
på det kemiska området, ofta få göra erfarenhet af, och i fråga om
kalk-kväfve visar det sig, att detsamma redan 1845 framställts och föreslagits
till gödningsämne.
Christopher Binks föreslog nämligen i tre engelska patent af 1845
och 1857 2 (n:o 10604/1845, n:o 10911/1845 och n:o 34/1857) att
framställa ett kväfvegödningsämne, innehållande cyangruppen, genom
upphettning af en blandning af kalk eller annan alkalisk kropp med kol
uti rent kväfve eller uppblandadt med annan gaskväfve vid h vitvärm e.
Hvilka föreningar, som härvid uppkomma, var honom icke bekant, men
1 Jämför P. J. Holmquist: 1) Om de granitiska hufvudtyperna i Sverige.
Naturforskaremötet i Helsingfors Förh. 1902 och 2) Studien iiber die Granite von Schweden.
Bull. of the Geol. Inst. of Upsala, 1905.
2 Engelska patenten n:o 10,604/1845, n:o 10,911/1845 och 34/1857.
Patentskriften af 1854 har ej varit mig tillgänglig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
