Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
sjunker mängden till 9,8 mg., vid 50—80 cm. till 3,3 och slutligen
vid 80—100 cm. till 2,1 mg. Vid en jord, som för 2 år sedan
undergått en grundlig mekanisk bearbetning och blifvit gödslad med artificiell
gödsel och odlad med klöfver, var kolsyreutvecklingen på olika djup
ungefär dubbelt så stor och slutligen var andningsintensiteten hos
bakterierna eller kolsyre utvecklingen hos en jord, som hvarje år grundligt
bearbetades, gödslades med naturlig och konstgödsel samt odlades med
hvitbetor, alldeles förvånande stor, i det att den af mikroorganismerna i
l kg. jord på ett djup af 10—30 cm. utandade kolsyran utgjorde 47—•
49 mg. med hastigt aftagande mot djupet.
Antaga vi nu det fall, att de i l kg. af jordskorpan till ett djup
af 40 cm. befintliga bakterierna inom 24 timmar blott utveckla 15 mg.
C02 (vid skogs- och trädgårdsjord är mängden 5 ggr. så stor), så finna
vi, att i l hektar åkerjord, hvilken med ett djup af 40 cm väger
omkring 5 millioner kg., bakterierna utandas minst 75 kg. kolsyra per dag,
hvilket för ett år, om detta räknas till 200 dagar med en
medeltemperatur af + 15° C. gör 15 ton eller 7,500,000 liter C02. Detta är
siffror, som ej tillåta något tvifvel om betydelsen af bakteriernas
andning för kolsyreutvecklingen i jorden.
Man finner också af dessa siffror, att l kg. jord kommer i beröring
med ungefär 1,5 liter C02, och vi veta, att den af jordens fukt
absorberade kolsyran långsamt men säkert omvandlar de i vatten olösliga
di-, tri- och tetrafosfaten till vattenlösliga fosfat. Hos de jordar, som
gödslas med stallgödsel eller — emedan stallgödsel på grund af sin stora
halt af virulenta bakterier ej är något annat än en jordympning — ympas
med bakterier, stiger mängden af den utandade kolsyran vid samma
temperatur och fuktighet med 50—100 %.
Man får dock ej tillskrifva kolsyran ensam den lösande verkan på
de olösliga fosfaten, man måste också taga med i räkningen de
organiska syror, som bildas vid sönderdelningen af i jorden befintliga
kolhydrater genom bakteriernas aeroba och anaeroba andning. Sådana
kolhydrater äro dels monosackarider, såsom aldopentoser, mentylpentoser,
aldohexoser, ketohexoser m. fi., dels disackarider såsom sackaros, maltos,
laktos, dels polysackarider såsom cellulosa, stärkelse, pektinämnen,
humusämnen m. fi. Dessa och liknande ämnen tillföras jorden bl. a. genojn
nedplöjning af den efter skörden kvarstående stubben. De bildade
organiska syrorna äro hufvudsakligen mjölksyra samt ättiksyra och dess
ho-mologer, Jivarjämte äfven i rika och fuktiga jordar bildas en stor mängd
humusämnen. De organiska syrorna, som förekomma i mycket utspädt
tillstånd i jordfukten, lösa di-, tri- och tetrafosfaterna mycket lätt på
grund af den tre värdiga fosfatjonens benägenhet att Öfvergå till tvåvärdig.
Genom de organiska syrornas inverkan på jordens fosfater,
karbo-nater och silikater neutraliseras syrorna, och de bildade salterna tjäna
bakterierna till näring, under det att de organiska syrorna själfva
oxideras till kolsyra och vatten. Med afseende på förmågan att lösa
fosfater står myrsyran främst och kolsyran lägst.
Huru går det nu med de fosforhaltiga organiska ämnena i jorden,
fosfatider, fytiner och nukleinsyra? I all slags kultiverad jord finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
