Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
med gul HgO samt efter stark utspädning uppvärmts på vattenbad 2
timmar under kylrör. Därvid har myrsyran förstörts, hvarför man efter
frånfiltrering af olöst kvicksilfver genom direkt titrering på filtratet med
~ NaOH kan bestämma mängden ättiksyra. Äfven här måste man
eventuellt korrigera för saltsyra genom titrering med sifvernitrat och
kaliumkromat; vid Hg eventuellt bunden HCl inverkar naturligen ej på
resultatet, då äfven kvicksilfverkromat verkar omslag. Att ättikan och
myrsyran i svartluten förefinnas såsom sådana har bevisats på det sättet,
att lutens natriumsalter esterificerats genom upphettning med
natrium-etylsulfat, hvarvid desamma såsom estrar öfverdestillerat och i destillatet
kunnat identifieras.
Lutens intressantaste föreningar äro utan jämförelse laktonsyrorna.
Dessa hafva också af professor Klason varit föremål för mera ingående
studium och han har därvid konstaterat, att de innehålla vissa
sackarin-syror. Han anför vidare såsom sannolikt, att laktonsyrorna utgöras af
en brokig blandning af oxisyror från 2 till 6 kolatomer i molekylen, och
detta antagande är nog med verkliga förhållandet öfverensstämmande.
På grund af att laktonsyrorna i luten förekomma i den stora
kvantiteten af icke mindre än 500 kg. per ton cellulosa, var för mig från
början klart, att mitt arbete med att ur dessa utvinna biprodukter måste
inriktas på att erhålla sådana med så godt som obegränsad afsättning.
Först försökte jag öfverföra dem i jäsbar form för att kunna utvinna
sprit. Dessa försök lämnade alla ett dåligt resultat. Sedan sökte jag
en lång tid att af dem framställa ett vattenolösligt ämne, som kunde
ersätta asfalt. Det såg också ibland ut, som om jag på den vägen skulle
få ett resultat. Emellertid fingo dessa sträfvanden i januari i år vika
för ett annat uppslag. Genom en del försök fann jag nämligen, att i
den ursprungliga icke surgjorda luten laktonsyrorna voro bundna vid en
alkalimängd, som ungefär motsvarade 200 gr. Na20 på 500 gr.
lakton-syror. Detta förhållande gjorde det klart för mig, att laktonerna i
hufvudsak bestodo af mjölksyra eller disackarinsyror. Rätt snart kunde
jag genom eterextraktion af en laktonsyrelösning konstatera, att mjölksyra
kunde utvinnas och att dess mängd var väsentlig. Sedan öf’vert}’gade
jag mig om att mjölksyrad kalk, blandad med CaO så att på l mol.
laktat kom 2 mol. CaO, torrdestillerad med öfverhettad vattenånga gaf
stora mängder aceton och sprit. Därefter framställde jag ur svartlut
kalksalter af laktonsyror, hvilka utan surgöring befriats från all
ättiksyra, och underkastade desamma, efter blandning med CaO i samma
proportioner som vid kalciumlaktatet, torrdestillation med öfverhettad
vattenånga. Därvid erhölls likaledes aceton och sprit i sådan mängd,
att den utgjorde cirka 100 kg. per ton cellulosa. När detta var
konstateradt, öfvergick jag till att torrdestillera natron salterna af humusfri lut
med kalk och öfverhettad vattenånga, och därvid erhölls ett minst lika
gynnsamt resultat. Nästa steg var att torrdestillera
afdunstningsåter-stoden af själfva svartluten, försatt med CaO på samma sätt. Äfven
därvid erhölls ett lika gynnsamt resultat. Slutligen fann jag också, att
samma mängder aceton och sprit erhöllos, när jag destillerade med
natronlut i stället för med kalk. Därmed var den teoretiska under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
