Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
lätets frånfiltrering kunde ättikan och myrsyran afdestilleras och
tillgodogöras, under det att man ur natriumoxalatet kunde utvinna natronlut
genom kaustisering med CaO samt oxalsyra ur kalkoxalatet genom
svafvelsyra. Denna metod har ej praktiskt pröfvats.
Den andra metoden är lik den föregående. Skillnaden ligger däri
att ättikan och myrsyran därvid skulle frigöras med saltsyra samt sedan
natronlut och saltsyra regenereras ur det därvid bildade koksaltet genom
elektrolys. Äfven denna metod har ej ansetts gifva så goda resultat, att
den praktiskt pröfvats.
Ett större intresse har åter ägnats den tredje af metoderna nämligen
ammoniaksodametoden. För densammas pröfvande har en försöksfabrik
uppförts, hvilken sålunda är Sveriges första ammoniaksodafabrik. Denna
fabrik byggdes på hösten 1910 och har sedan visat sig fungera till
belåtenhet under de månader, den varit i gång. Då en speciell
utföringsform af denna metod synes mig äga förutsättning att få praktisk
betydelse, vill jag i korta drag relatera densamma. Sedan luten i
tillräcklig grad genom ammoniak och kolsyra befriats från bikarbonat,
innehåller den alla de organiska syrorna bundna vid ammoniak. Afdrifves
ur denna lösning allt vatten genom lutens koncentration, kan man ur
den sirupsartade återstoden afdestillera ättikan och myrsyran såsom
ammoniumsalter genom behandling i rörverkspannor under vakuum vid
en temperatur af omkring 100° C. Genom behandling af de så erhållna
salterna med kalkmjölk återvinner man å ena sidan ammoniaken, å andra
sidan erhåller man ren ättiksyrad och myrsyrad kalk samt kalksal ter af
lutens öfriga syror, hvilka senare i blandning med kalk efter torkning
vid 100° C utgöra en vid upphettning icke sintrande massa, som därför
i vanliga ättikspannor eller en snäckgång kan torrdestilleras för utvinning
af aceton och sprit.
Jag öfvergår nu till beskrifvandet af den metod, som nu är så
ut-experimenterad i försöksdrift, att noggrannare resultat icke kunna erhållas
med de primitiva anordningar, hvilka naturligen i en sådan användas.
Denna metod, som väl i enkelhet svårligen torde kunna öfverträffas,
består endast däruti att svartluten koncentrerad i lämplig grad samt
försatt med kalk eller natronlut underkastas torrdestillation vid närvaro
af vattenånga vid en temperatur af omkring 400° C. Först utfördes
denna torrdestillation i en liggande retort med ungefär l dec. tjockt
skikt, därvid nöjaktiga resultat erhöllos. Därpå försöktes en stående retort
af cirka l meters diameter, men i densamma gick destillationen alldeles
för långsamt. Efter några belysande experiment, som jag å laboratoriet
utförde, kunde emellertid mina medhjälpare ingeniörerna S. Sandberg
och G. Sundblad konstruera en retort, som fullkomligt motsvarar sitt
ändamål. Jag är dock i dag förhindrad beskrifva densamma, men inom
den närmaste tiden torde detta hinder ej längre finnas, hvarför jag då
skall lämna meddelande därom. De produkter, som vid denna
torrdestillation erhållas, äro följande: aldehyder särskildt acetaldehyd, aceton,
rnetyletylketon, träsprit, vanlig alkohol, högre alkoholer och ketoner,
flytande kolväten, fenoler och kresoler samt stora mängder gaser af högt
brännslevärde och kol. Sker destillationen med kalk, är kolet blandadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
