Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
syre, som upptages i blodcirkulationen förmedelst oxidationsfermenter.
Den af hela djurvärlden utandade kolsyran torde kunna uppskattas till
5 å 10 milliarder ton om året eller högst l/5 af den kolsyremängd som
bildas genom växters förmultning. Af mänskliga organismer torde
alstras omkring 600 millioner ton kolsyra per år.
Ett tredje sätt för upplösning träder oss till möte i bildningen af
kol och petroleum, bådadera organiska återstoder, som ej funnit
tillräckligt med syre för fullständig sönderdelning, med kolsyra och vatten
såsom slutprodukter, utan stannat vid ett mellanstadium, hvarvid det
organiska ämnets elementer genom inre omlagring blott delvis
förflyktigats, så att slutligen bildades mycket beständiga återstoder, hvilka allt
efter utgångsmaterialets natur voro mycket kolrika, såsom olika slag af
kol, eller kolyäterika såsom bitumen och petroleum. Villkoret för
bildningen af dessa produkter var sålunda, att de ifrågavarande växt- och
djurresterna, innan fullständig förruttnelse inträdde, afstängdes från
luften, hvarigenom deras fullständiga förflyktigande i följd af syrsättning
förhindrades. Den naturliga upplösningsprocessen förde här så att säga
till en återvändsgränd, och väldiga massor af ofullständigt sönderdelade
organiska rester hopade sig, hvilka efter mångtusenårig hvila först i
nyare tid framdragits af människohand och förts mot sin slutliga
bestämmelse, förvandling till kolsyra och vatten förmedelst förbränning.
Kolens betydelse för vår ekonomi och kultur är allmänt känd; i dem
är solenergien från föregående årtusenden magasinerad, och framträder
nu vid kolens förbränning som den förnämsta kraftkällan för vår tids
högt utvecklade industri. I de olika ländernas ekonomiska täflingskamp
spelar kolförekomsten en betydande roll; ju mer kol ett land har, dess
bättre förutsättning har det också för fortvaron och utvecklingen af sin
industri. Mati hör så ofta den farhågan uttalas att stenkolsförrådet
snart skall vara slut, och det kan då vara af ett visst intresse att erfara,
att enligt nyare uppskattning år 1908 Europas kolförråd skulle utgöra
omkring 700 milliarder ton, hvaraf på Tyskland komma 416 milliarder,
på England 193, på Belgien 20, på Frankrike 19, på Österrike-Ungern
17 och på Ryssland 40. I Europa har Tyskland mer än hälften af allt
stenkol, men ändå mera hafva Förenta staterna med 680 milliarder
ton. Europa och Nordamerika hafva således omkring 1,400 milliarder
ton. Med kännedom om Kinas väldiga kollager torde man vara berättigad
att antaga, att de öfriga världsdelarna hålla lika mycket eller mer, och
hela jorden håller då bortåt 3,000 milliarder ton kol. Vid fullständig
förbränning och under förutsättning, att kolen hölle 75 % kol, skulle
dessa 3,000 milliarder lämna 7,600 milliarder ton kolsyra. För
närvarande håller vår atmosfär blott närmare 2,500 milliarder ton kolsyra,
och denna mängd skulle blott räcka till för bildningen af x/3 af jordens
kolförråd. Atmosfären måste alltså vid tiden för kolformationen och
äfven under tertiärtiden hafva varit betydligt kolsyrerikare än nu,
hvarmed följer en högre temperatur samt därmed en yppigare flora och
fauna. Detta har bland annat varit föremål för ett föredrag i
Kemistsamfundet af professor Arrhenius (se VIII, 34? 1896) »om kolsyrehaltens
i luften inflytande på jordytans temperatur». Enligt Fourier’s och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
