Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Depolarisationen hos Leclanchéelementet.
Af P. G. Nylén.
I anslutning till föregående omnämnande betr, torrelementet »RR»
för ett år sedan (Sv. Kem. Tidskr. XXIII, 14) ber jag härmed få
meddela några små rön, som äro gjorda på Rylander & Rudolphs Fabriks
Aktiebolags laboratorium angående de nyare typerna af Leclanchéelementet
och speciellt RR-elementet. Dessa undersökningar torde, förutom att de
naturligtvis hafva en viss grundläggande betydelse för fabrikationen af
dessa element, äfven hafva något af intresse för utomstående.
Den viktigaste frågan vid galvaniska primärelement är som kändt
Upphäfvandet af polarisationen. För praktiskt bruk, såsom for telefon,
telegraf, ringledningar etc. behöfver i allmänhet ett sådant element
afgifva en ström af högst 0,1 ampere. På 10 timmar utvecklar denna
ström en kvantitet af 4A;> kbcm. vätgas af 15°—760 mm. I de element,
som numera användas, oskadliggöres den polariserade vätgasen genom
brunsten, och då elektrolyten hufvudsakligen utgöres af salmiak, kan
man räkna dem till typen Leclanché. I brunsten kan tillgodogöras
endast 20 % af det disponibla syret, då urladdningen antages ej drifvas
längre än till 0,8 volts polspänning, hvilket är den gräns, hvartill
officiella mätningar i allmänhet utföras, l kg. brunsten kan under detta
antagande oxidera 28 liter vätgas, hvilket motsvarar en strömkvantitet
af 63 amporetimmar. Då i ett vanligt torrelem ent brunstenen utgör
högst 40 % af elementets vikt, inses, att det fordras en elementvikt af
minst 2,5 kg. för att hafva en kapacitet af 63 amp. tim. För
våtele-menten, som numera äro på god väg att alldeles försvinna på grund af
sin besvärlighet vid användningen, ställer sig vikten betydligt högre.
Torr elementet RR däremot behöfver för samma ström kvantitet hafva
en vikt af blott l kg. Orsaken till detta anmärkningsvärda förhållande
skall i det följande närmare klargöras.
För c:a 40 år sedan kom Leelanché underfund med, att man
erhåller större ström kvantitet ur ett brunstenselement, orn saltlösningen ej
fullständigt täckte kolet utan detta delvis stod i förbindelse med luften.
Han kallade detta förhållande »kolets andning». Hans element bestod
förutom af en /inkstaf af en cylindrisk brikett, bestående af 40 del.
brunsten, 52 del kol och 5 del schellack, som med 200 atm. tryck och
vid 100° temperatur fastpressades kring kolet.
Senare, år 1896, omnämner Holst i sin »Schule des
Elektroteknikers», att man genom Vägning af den depolariserande blandningen efter
månadslång uttagning af en svag ström kunnat påvisa, att
mangansuperoxiden endast afgifvit hälften af det förbrukade syret och att sålunda
resten tagits ur luften. Man hade äfven försökt att låta depolarisationen
ske endast genom den luft, som det porösa kolet upptagit, men därvid
skulle hafva erhållits en så liten elektromotorisk kraft, att elementet
måste anses odugligt. Emellertid efterföljdes detta uppslag af
uppfinningar, som afsågo att öka kolets begärlighet till syre genom att upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
