Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
het. Af den prickade kurvan framgår urladdningen hos ett annat element
af samma slag men med stängd luftkanal.
Plansch 2 visar urladdningen genom 10 ohm och andningen hos
ett RR-element af senare tillverkningsdatum. Vid detta element börjar
andningen göra sig gällande ett par dagar tidigare än hos föregående
element och stiger hastigt till värden, som göra depolarisationen
oberoende af brunstenens syre, jå, syrekonsumtionen sker så hastigt, att en
magasinering däraf tyckes äga rum. Redan tidigt har äfven afsondringen
af vätgas nått ett högt värde, som håller sig nästan oförändradt äfven
sedan urladdningen gått under gränsen 0,8 volt.
Anmärkningsvärdt är den för RR-elementet karakteristiska stegringen
af spänningen under en viss period af urladdningen.
Äfven hafva analoga undersökningar utförts betr. våtelement och
har därvid kunnat konstateras en viss »andning» genom den ofvan
lösningen liggande delen af depolarisatorn. Ett modernt Leclanché-våtelement
af den s. k. »Beutel»typen har, då det »andades» som kraftigast, upptagit
20 kbcm. syrgas ur luften samtidigt som det afgifvit 40 kbcm. vätgas
på en ampéretimme räknadt.
Förklaringen till denna stora konsumtion af luftens syre måste sökas
hos manganens egenskap af oxidas, d. v. s. förmåga att ur luften
upptag i syre och sedan afgifva det i en mera aktiv form. Analogt är
antagligen bland andra förloppet vid Weldons klorprocess. Såsom bekant
oxideras här manganoxidul hydrat vid öfverskott af kalk genom
inblåsning af luft till mångansuperoxid. Denna omättade, obeständiga
oxidul-förening tyckes bildas endast i mycket små kvantiteter i
depolarisations-massan. Detta torde måhända sammanhänga med Arrhenii antagande
till förklaring af brunstenens depolariserande verkan, att
mangansuperoxiden i ytterst ringa mängd löses af elektrolyten. Genom att
undersöka absorbtionsförmågan hos depolarisatorn från ett sondertaget, delvis
urladdadt element ådagalades äfven, att brunstenen absorberade endast
c:a 0,2 % af sin vikt syrgas.
Förhållandet, att syreförbrukningen ur luften ökas samtidigt som
den utvecklade vätgasmängden, beror på den lifliga ventilation, som
åstadkommes genom vätgasen, och är detta sätt att utnyttja Vätgasens stora
molekylarhastighet i förhållande till Syrgasen det enda att åstadkomma
ett intensivt gasutbyte i hvarje liten partikel af depolarisatorn.
Ofvannämnda metod for tillgodogörande af manganens katalytiska
egenskaper gör elementets elektriska kapacitet till en viss grad oberoende
af depolarisatorns massa och öppnar sålunda nya möjligheter för denna
elementtyp.
Man kan med skäl säga, att Leclanchéelementet är den mest
fruktbärande uppfinning bland alla, som rört primära galvaniska strömkällor,
och torde af dessa undersökningar framgå» hurusom ytterligare en tanke,
som dess geniale upphofsman hade, så ätt säga tagit i RR-elementet en
praktiskt fulländad form.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
