Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
En metod för bestämning af svavelsyrlighet i luffc.
Af Carl Kullgren.
Luften innehåller som bekant en ringa, mängd svavelsyrlighet,
hvilken till allra största delen härstammar från de rökgaser, som uppkomma
vid stenkolseldning. Halten af svafvelsyrlighet varierar därför starkt.
I de utströmmande rökgaserna är den — under förutsättning att
eldningen skett med dubbla teoretiska luftmängden — c:a 0,06
volymprocent, men aftar naturligtvis sedan med afståndet från rökkällan. Då
flera processer äro verksamma för att befria luften från svafvelsyrlighet,
så kommer en nämnvärd halt af gasen att förefinnas endast i
industriella trakter eller där eldning med stenkol i större grad äger rum.
Det vanliga sättet för bestämning af svafvelsyrlighet i luft består
däri, att luften får passera genom en lämplig absorptionsvätska, vanligen
en alkalisk lösning, i hvilken sedan svafvelsyra bestämmes. Man har t. ex.
upphängt ett stycke bomullstyg, hvilket varit indränkt med en lösning
af bariumhydrat, och låtit luften fritt inverka. Halten af
svafvelsyrlighet är dock i allmänhet mycket ringa och för att utföra en bestämning
på detta sätt kan därför fordras mycket stora luftmängder — flera
tiotusentals liter. Under sådana omständigheter måste absorptionen pågå
under veckor eller månader. Metoden blir på den grund osäker, och,
om en känd luftmängd skall passera igenom, äfven mycket besvärlig.
Den ger ej heller något värde på Svafvelsyrligheten vid ett visst tillfälle
utan blott ett medelvärde för en lång tid, under hvilken
svafvelsyrlig-hetshalten utan tvifvel starkt varierat. Af största intresse är emellertid,
af skäl, som nedan anföras, att bestämma de maximala gashalter, som
under korta tider kunna förekomma. Detta är möjligt att utföra med
den metod, som här nedan kommer att beskrifvas.
Förnämsta anledningen till den uppmärksamhet, som
Svafvelsyrligheten i luft ådragit sig, är som bekant dess skadliga verkan på
vegetationen, särskildt barrträden. Af föroreningarna i luft är den i detta afseende
den ojämförligt farligaste.
Rökskadornas beroende af svafvelsyrlighet framträda kemiskt i en
ökad svafvelhalt hos barren, och man använder sig af detta förhållande
för att afgöra, om svafvelsyrlighet är orsaken till de direkt observerade
rökskadorna. Resultatet af en dylik undersökning kan emellertid blifva
vilseledande, ty dels kunna barren få en högre svafvelhalt än den
normala, om marken är gipshalstig*, dels kunna träden så småningom vänja
sig vid svafvelsyrlighet och äfven härigenom få en högre svafvelhalt,
utan att detta innebär sjukdomssymtomer, om nämligen svafvelsyrlighet
förekommit i luften under längre tid, men i en mycket ringa halt.2
Men äfven om ;man bortser ifrån denna osäkerhet hos metoden, så
blir genom en dylik undersökning blott konstateradt anledningen till
rökskadorna; det är dock gifvetvis önskvärdt att på förhand kunna
afgöra, när rökskador äro att befara. För det ändamålet torde ej finnes
1 Framhölls af Prof. Klason under diskussionen.
2 H. Wislicenus, Zeitsch, augew. Chemie 1901, sid. 689.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
