- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjugufjärde årgången. 1912 /
103

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

cm.3 S0.2, hvarefter luft insögs till märket D. Efter stängning af
kranarna blandades gaserna fullständigt med hvarandra genom omskakning
af den mängd kvicksilfver, som fanns kvar inne i pipetten. Sedan utdrefs
gas massan intill några cm.3, hvarefter luft åter insögs och man fortgick
på samma sätt som förut. Den slutligen kvarvarande gasen pressades
sedan genom 25 cm.3 vatten med någon ringa mängd H2O2, hvilket
skedde mycket långsamt, så att gasen passerade i mycket små blåsor1,
hvarefter ledningsförmågan bestämdes. Några resultat angifvas här nedan:

S02

använd
0,00605 criL3

Funnen ledningsförmåga.2
per 0,oi cm.3 S00.

3,9 x 10-5 ."

0,01065 » ö,9 »

0,00407 » 3,9 »

0,00648 » • 4,0 »

0,00268 » 4,3 »

0,00805 » 3,9 »

Medeltalet af bestämningarna blef 4,04 x l O"5.

Den 2:dra kolummen visar en tillräckligt god kon
stant, hvaraf framgår, att ledningsförmågan och
koncentrationen varit nära proportionella. Det är nu lätt att
äfven beräkna ledningsförmågan hos 25 cm.3 vatten, hvari
0,01 cm.3 S02 blifvit upplöst och oxiderad. Man erhåller
då värdet 4,14 x 10"5, således en mycket god
öfverensstämmelse med det funna. Vid nu nämnda
bestämningar har ej skett någon korrigering för vattnets egen
ledningsförmåga, och det framgår häraf, att om man
bortser från en dylik korrigering kan lösningens halt med
tillräcklig noggrannhet bestämmas medelst
ledningförmågan.

Då luft suges igenom doppelektroden, kommer
naturligtvis blott en del af Svafvelsyrligheten att bindas
af platinablecken. Jag utförde dock en del försök med
denna apparat, men då det visade sig, att plantinan
försämrades som kontaktsubstans, så kunde en kvantitativ bestämning
ej på detta sätt utföras. För att få fullständig absorption af SO2 har
jag användt mig af en apparat enligt figur 3. Ett glasrör A var upptill
sammandraget för att lättare kunna påsätta en kautschukslang; vidden
nedre öppningen var fastsmält ett perforeradt platinableck och öfver detta
bleck var med platinatråd fastsatt tvänne hufvar af platinanät. Blecket
och näten voro starkt platinerade. Då luften suges genom en dylik

Fig. 3.

1 Jag försökte sedan att ur större luftprof, c:a 5 liter, upptaga S02 i vatten;
för att försökstiden ej skulle blifva alltför utsträckt, måste härvid gasen bubbla snabbare
genom vattnet, men det visade sig då, att absorptionen blef långt ifrån fullständig.
Flera försök häröfver ha styrkt mig i den tron, att det är långt svårare än man i
allmänhet tyckes föreställa sig, att laboratoriemässigt tvätta bort små mängder af en gas
ur en gasblandning.

2 Uttryckt i inverteradt värde af motståndet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:33:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1912/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free