Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Sammanträdet 9/2- Närvarande 33 personer.
Föredrogs revisionsberättelse och beviljades afgående arkiv- och
kassaförvaltaren amanuens N. von Zweigbergk full och tacksam
ansvarsfrihet.
Fil. lic. A. Bygdén höll föredrag om »isomerijöreteelser inom den
oorganiska kemien». I jämförelse med den organiska kemien har den
oorganiska att uppvisa ett relativt ringa antal isomera föreningar. Man
känner dock äfven här representanter för flertalet af de isomerislag, som
kunnat urskiljas bland de organiska föreningarna. Föredraganden
omnämnde åtskilliga ur den oorganiska kemien hämtade exempel på
genetisk och tillfällig polymeri, strukturisomeri och fysikalisk isomeri. Studiet
af de komplexa metallföreningarna har emellertid lämnat de kvantitativt
såväl som kvalitativt mest betydande bidragen till kännedomen om
isomeriföreteelser inom den oorganiska kemien. I främsta rummet är
det de Wernerska teorierna, som banat väg för en tillfredsställande
tolkning af många förut svårförstådda egendomligheter, som karaktärisera
dessa föreningar. Bland de komplexa koboltsalterna har Werner kunnat
särskilja följande olika isomeriarter: 1) Polymeri 2) Koordinationsisomeri
3) Hydratisomeri 4) Jonisationsisomeri 5) Saltisomeri 6) Strukturisomeri
7) Valensisomeri 8) Geometrisk stereoisomeri. Till dessa kan nu genom
Werners, senaste i Berichte d. deutsch. chem. Ges. 1911 publicerade
arbeten läggas ytterligare en rubrik nämligen optisk stereoisomeri eller
spegelbildsisomeri. För de element, hvilkas maximala koordinationstal
är 6, har Werner uppställt den teorien, att de sex atomer eller grupper,
som stå koordinerade med centralatomen, äro symmetriskt ställda i
rummet, och att de ligga i hörnen på en oktaeder, i hvars centrum
metallatomen befinner sig. Genom detta antagande kunde flera sedan länge
kända isomerifall hos komplexa Co-, Cr- och Pt föreningar, där 2 af de
6 vid metallatomen bundna grupperna äro olika de 4 öfriga, förklaras
såsom beroende på geometriskt stereoisornera förhållanden. Oktaeder
formeln gaf emellertid anledning antaga, att äfven spegelbildsisomeri skulle
kunna uppträda hos sådana föreningar, i hvilka den komplexa radikalen
bör hafva en assymmetriskt byggnad. Werner anställde därför enligt
åtskilliga i den organiska kemien gängse metoder spaltningsförsök med
[Bl
A4Me p X och [A4MeB2]X. I
samtliga undersökta fall uppnåddes det önskade resultatet. Det visade
sig, att uppdelningen i aktiva komponenter försiggick synnerligen lätt,
tack vare stora löslighetsskillnader hos de enantiomorfa formerna, och
att dessa mot förmodan voro mycket beständiga samt i allmänhet ej
hade benägenhet för avtoracemisering. Äfven rätt kraftiga ingrepp i den
optiskt aktiva komplexen kunde företagas, utan att aktiviteten gick
förlorad. — Föredraganden påpekade vidare en del ännu enklare fall än
de af Werner dittills behandlade, då en spaltning vore tänkbar.
Genom dessa senaste arbeten af Werner, hvilka torde kunna räknas
till de märkligaste och i sina konsekvenser mest betydelsefulla, som
under sista tiden utförts inom den oorganiska kemien, har den
Wer-ner’ska uppfattningen af de komplexa metallföreningarna fått ett nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
