Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
och synnerligen kraftigt experimentellt stöd, kanske mer afgörande än
något af de förut gifna.
Vidare höll fil. lic. S. Oden föredrag »Orn kornstorlek och stabilitet
hos kolloider». Se denna tidskrift H. 3 o. 4 1912.
Sammanträdet 23/2. Närvarande 14 personer.
Docenten O. Holmberg höll föredrag öfver E. J. Meyers arbeten orn
Skandium och lämnade äfven en redogörelse för ett nyupptäckt
sJcan-diummineral.
Föredraganden redogjorde först i största korthet för Nilsons och
Cleves undersökningar öfver Skandium och de af Crookes och Eberhard
utförda undersökningarna angående skandiums förekomst i naturen.
Eberhard hade upptäckt, att wolframiten och tennmalmen från några
orter i Sachiska och Böhmiska Erzgebirge innehöllo Skandium i sådan
anriktning — omkring 0,2 %Se%03 — att en bearbetning af dessa
mineral på Skandium syntes lönande. Detta var så mycket mer inbjudande,
som ofvan nämnda mineral förut varit föremål för teknisk bearbetning och
Skandium utgjorde hufvudmassan af de i dem befintliga jordarterna. På
uppmaning af Eberhard har R. J. Meyer i Berlin bearbetat ofvan nämnda
mineral på Skandium och framlagt sina resultat i ett par afhandlingar,
for hvilka föredraganden lämnade en redogörelse.
Till R. J. Meyers förfogande ställdes stora kvantiteter oxider, som
erhållits sorn biprodukt vid den fabriksmässiga framställningen af
metallisk Wolfram ur wolframiten. Dessa oxider visade sig vara ett utmärkt
och billigt utgångsmaterial för framställning af Skandium, såvida de
härstammade från några platser i Sachsiska och Böhmiska Erzgebirge.
För bearbetning af denna blandning af oxider på Skandium
utkoka-des ett kg* råa oxider med 2,5 liter rå konc. saltsyra. Ur den så
erhållna kloridlösningen utfälldes jordarterna enligt trenne metoder
1) Medelst oxalsyra,
2) » fluorvätesyra,
3) » kiselfluorvätesyra.
Då skandiums atomvikt enligt Nilson är 44, i så visar följande tabell,
att den enligt de skilda metoderna erhållna skandiumoxiden äger en
mycket hög renhetsgrad.
Preparat Separationsmetod Atom vikt j
! l \Fällning med oxalsyra + fluorvätesyra ur neutral lösning 50,2 j
2 (Fällning med fluorvätesyra ur sur lösning ............... 47,6 |
] 3 Fällning med kiselfluorvätesyra ur sur lösning......... 46,2 \
Detta gäller i särskildt hög grad för den enligt
kiselfluorvätesyre-metoden framställda oxiden. De genom fällning med oxalsyra och
fluorvätesyra eller genom enbär fällning med fluorvätesyra erhållna
produkterna visa något mindre renhetsgrad. — Kiselfluorvätesyran har sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
