Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
i Ivelands socken, Säterdalen i sydliga Norge. Det nya mineralet
förekommer här i en liten sidogång, utlöpande från en större
granitpegmatit-gång. Mineralet har analyserats af Schetelig i Kristiania och befanns
vara ett silikat af Skandium och ytterjordar med en skandiumhalt af
omkring 40 °/0. Mineralet ansluter sig närmast till det af Benedicks
upptäckta mineralet thalenit.
Kand. H. Möller refererade en afhandning af professor Willstätter
i Zurich om CyMoolctatetraen, ett 8-ledigt ringkolväte med en
struktur-forrnel analog med den Kekuléska benzolformeln, men af utprägladt
omättad karaktär.
Sammanträdet 15/3. Närvarande 53 personer.
Fil. lic. A. Odencrants gaf en sammanställning af
elektricitetsteoriernas utveckling och dess samband med uppfattningen af materiens
konstitution. Från den omkring 1800 rådande åskådningen af vägbar
materia, lyse, värme, elektricitet och magnetism såsom grundämnen kom
man till att eliminera först lyse såsom etersvängningar, så värme som
rörelse hos materiens smådelar. Faraday och Maxwell införde
dielektri-kum och de elektriska svängningarna. Katodstrålarna och radium gåfvo
experimentell bas för Lorentz’ elektronteori, och därpå byggdes de
atommodeller, som ur antagandet af endast skenbar, elektromagnetisk massa
och därpå byggda undersökningar öfver stabiliteten hos af olika antal
elektroner bildade atomer kunde få fram en del af det periodiska
systemets egenskaper: likhet inom vertikalraderna; gradvis utveckling inom
horisontalraderna, men skarp öfvergång till ny sådan. Till sist berördes
de svårigheter, som resa sig mot ett fullt genomförande af den
ursprungliga elektron teorien, och som bl. a. ledt till relativitetsteorien, sådan den
af Einstein, Minkowski m. fl. framställts.
Höll docent Svedberg föredrag öfver några försök, utgörande ett led
i hans undersökningar öfver spontana koncentrationsförändringar.
Den effekt som lagts till grund för undersökningarna var
fluorescensen, en egenskap som tillkommer nästan alla kroppar fast
intensiteten varierar ofantligt. Genom val af lämpliga kroppar — särskildt
visade sig fluorescein och rhodamin lämpliga — och användande af
medelst uviolfiltrum från synliga strålar möjligast befriadt ultraviolett
ljus samt i öfrigt lämpliga anordningar hade föredraganden kommit
därhän att tydligt kunna iakttaga fluorescenseffekten från en afgränsad liten
volym af en lösning af så ringa koncentration, att på volymen i fråga
kommo endast omkring 60 molekyler. Enligt den molekylarkinetiska
teorin böra variationerna i koncentration och därmed äfven i ljusstyrka
här uppgå till i medeltal 13 %, en variation, som föredraganden ansåg
sig med säkerhet bort kunna iakttaga; men ej den minsta variation
observerades. Föredraganden ansåg förklaringen ligga däri, att
molekylerna utsände ljus ej konstant utan intermittent, och effekten häraf
blir beträffande ljusintensitets variationen densamma, som om molekylerne
varit vida flera, d. v. s. variationen uppgår ingalunda till 13 %, utan
är vida mindre. Om emellertid ljusemissionernas frekvens vore mycket
stor i förhållande till molekylarrörelsens hastighet, skulle den praktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
