Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
visat sig vara ett nästan specifikt reagens på Skandium. Oxalsyran fäller
samtliga sällsynta jordarterna, och fluorvätesyran fäller delvis äfven
cerit-och ytterjordarna. I det mest orena preparatet uppgick
skandiummäng-den dock till så hög procent som 93—95. Med tillhjälp af de ofvan
nämnda metoderna blefvo 30 kg. oxider ur wolframit bearbetade.
Utbytet uppgick till 75 gram rå skandiumoxid med omkring 95 %
skan-diumoxid.
Det gällde nu, att på något sätt underkasta det erhållna materialet
ytterligare rening. Det låg då närmast till hands att använda sig af
natriumhyposulfit, ett utmärkt och effektivt medel att aflägsna
cerit-och ytterjordarna. Genom nämnda förfarande erhölls emellertid städse
en produkt, hvars atom vikt var högre än 46. Denna höjning af
atomvikten kunde endast bero på närvaro af thorium. Den kvantitet thorium,
som var för handen, var likväl så ringa, att den icke kunde med några
hittills kända fällningsmedel aflägsnas. Genom ihärdigt experimenterande
lyckades författaren så småningom lösa problemet.
Den metod, som gaf bästa resultatet, baserade sig på öfverförande
af Skandium i skadium-natriumkarbonat:
Skandium- och thoriumsalter lösas i alkalikarbonat under bildning
af komplexa föreningar. Lösligheten för Skandium- och
thoriumkarbonat-komplexerna äro mycket olika. Upplöses thorium-karbonat i en konc.
sodalösning, och indunstas denna därefter, så utkristalliseras ett lättlösligt
dubbelsalt. Går man tillväga på samma sätt med en
skaudiumnatrium-karbonatlösning, så utkristalliserar ett svårlösligt skandiumdubbelsalt
vid en koncentration, då ännu thoriumsaltet förblir fullständigt i lösning.
Vid denna reningsprocess stannar thorium fullständigt i filtratet från det
utskilda skandiumnatriumkarbonatet och kan där påvisas medelst
oxalsyra efter surgörning med klorvätesyra. — De på detta sätt framställda
skandiumpreparaten visade sig vid spektroskopisk undersökning äga en
mycket stor renhetsgrad. Atomviktsbestämningar gåfvo en atomvikt
om 45,15, ett medeltal af 18 bestämningar.
Materialet underkastades ytterligare rening genom upprepade
om-kristalliseringar af acetylacetonatet ur alkohol-vattenlösning. Atom vikten
efter som före de företagna omkristalliseringarna var praktiskt taget
densamma.
De utförda atom viktsbestämningarna gåfvo således ett tal, som ligger
mycket nära 45. Nilsons tal var 44,1. Författaren håller före, att
Nilsons atomvikt icke är den riktiga. Felet skulle enligt hans
förmenande förklaras på så sätt, att Nilson icke insett svårigheten att erhålla
ett fullt neutralt sulfat vid oxidens öfverförande i vattenfritt sulfat i
och för atomviktsbestämning. Författaren vill ännu icke med
bestämdhet anföra sin bestämning som den riktiga. Det kan ju vara en
möjlighet, att Skandium ur wolframit innehåller små mängder af ett obekant
ämne. Det är författarens mening att utföra atomviktsbestämningar på
material, härstammande från olika mineral och fyndorter, och hoppas
han i en nära framtid kunna lämna ett slutgiltigt värde.
Föredraganden redogjorde vidare för ett nytt skandiummineral,
thortveitit, som af den framstående mineralkännaren Thortveit påträffats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
