Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
af olika HCl-mängder utförts af Settendorff1 och att de resultat,
hvartill denne kommit, stå i fall överenstämmelse med de af oss erhållna.
Vi öfvergå nu att skärskåda, huru det under dessa förhållanden
likväl varit möjligt att Klason och Mellqvist kunnat framställa den
anmärkningen mot vår metod, att i profvet eventuellt närvarande arsenik skulle
utöfva ett sådant inflytande, att de enligt denna metod utförda
selenbestämningarna skulle hafva ett »mycket tvifvelaktigt värde» och att
metoden rent af skulle vara oanvändbar.
Granskar man de försök, som ligga till grund för dessa uttalanden,
finner inan emellertid genast, att orsaken är att söka i det förhållandet
att dessa herrar vid sina reduktionsförsök utgått från lösningar af
arsenikföreningar i koncentrerad HCl och sålunda tydligen förbisett den stora
roll, som lösningens surhetsgrad spelar vid ifrågavarande reaktion. Att
detta förbiseende kunnat ske, är så mycket mera anmärkningsvärdt, om
man tager hänsyn till de resultat som af Klason och Mellqvist erhållits
vid deras försök IV. Härvid utfälldes nämligen As ur en lösning af 4.9
ing As203 i konc. HCl medelst SnCl2. As löstes sedan i den af oss
använda syreblandningen och titrering verkställdes med thiosulfat och jod.
Resultatet blef, att den åtgångna mängden titervätska motsvarade en halt
af ej mindre än 0.0178 % Se vid 10 grams invägning. Klason och
Mellqvist yttra orn detta försök: * H vad slutligen de vid dessa försök
använda arsenikmängderna angår, så torde dessa i genomsnitt vara mindre
än de, som vanligen erhållas vid selenbestämning i kiser under
användande af tennklorur som reduktionsmedel.» I de af oss publicerade
analyserna å kiser förefinnes emellertid icke ett enda värde som uppgår till
belopp af 0.018 % Se. Detta förhållande borde, synes det oss, manat
Klason ochMellqvist till försiktighet och till att närmare undersöka
förhållandena, innan en så skarp kritik som den här föreliggande framförts
inför offentligheten.
I detta sammanhang anse vi oss äfven böra något diskutera det af
Klason och Mellqvist gjorda påstendet, att de enligt vår metod erhållna
selen värd ena utfalla högre än enligt den af dem beskrifna metoden. Vi
vilja härvid förutskicka, att vi, ehuru några parallellanalyser å samma
prof enligt de båda metoderna ej af Klason och Mellqvist publicerats,
och ej heller oss veterligt utförts, icke hålla för osannolikt, att detta är
med verkliga förhållandet öfverensstämmande. Om detta är fallet kan
orsaken emellertid icke vara, att de enligt vår metod erhållna värdena
äro för höga, enär vi i det föregående uppvisat, att den enda felkälla, gom
skulle kunna tendera att göra värdena för höga, i verkligheten icke
existerar. Snarare torde de enligt vår metod erhållna värdena kunna tendera
att blifva för låga, och äro därför att betrakta såsom minimivärden.
Erhållas således enligt Klasons och MelJqvists metod lägre värden än
enligt vår, så kan detta icke bero på annat än,1 att deras metod innesluter
felkällor, verkande i riktning mot för låga resultat. I det följande skola
vi uppvisa, att all sannolikhet talar för att så är förhållandet.
Då den af Klason och Mellqvist utarbetade metoden är synnerligen
1 Zeit. f. anal. Chem. 9: 105. (1870).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
