Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
pr kg. och vi tro kanske, att landtbrukare få det priset, men därifrån
gå fraktkostnader och mellanhands vinst.
Man kan visserligen invända att det är sannt, att ladugårdsskötselns
exportöfverskott under åren 1906—10 nedgått till ungefär noll, men den
betalar dock den importerade kreatursfödan. Importöfverskottet af
spannmål har jordbruket, kan man säga, ej att göra med, det är industrien
som betalar de 39.5 millionerna om året till utlandet. Det rör sig dock
till sist om hela landets betalningsbalans till utlandet, och nog vore det
bättre att industrien som förr betalade sitt behof af föda till det svenska
jordbruket i stället för till det ryska och indiska. För öfrigt bör detta
importöfverskott rätteligen ökas med importöfverskottet af
gödningsämnen, 13.90 mill. kr. och för frö till jordbrukets behof med 2.66 mill.
kr. i medeltal för åren 1906—10, således med tillsammans 16.62 mill.
kr., som i alla händelser, äfven om man räknar på nyss sagdt sätt, blir
spannmålsodlingens importöfverskott. Jordbruket ger alltså sämre
ekonomiskt resultat nu än på 70-talet med c:a 75 mill. kr. om året, incl.
gödning och frö, hur man än räknar, tack vare smörexporten.
Och detta dåliga resultat med en så stor apparat: Odling af
60 % af den svenska åkerjorden för kreatursföda, import af foderämnen
från världens alla hörn, en storartad, dyrbar och j^tterst ömtålig
kreatursbesättning, stor personal, som år från år blir allt svårare att anskaffa
och dyrbara mejerier. Då landtbrukaren icke för beständigt kan arbeta
med förlust, bär sig alltså, trots allt, jordbruket, om än dåligt, men vi
härhemma få betala våra lifsförnödellheter för dyrt och engelsmännen sina
för billigt. Engelsmännen godtgöra oss detta genom att lägga exporttull
på stenkol, då de behöfva pengar. De hylla satsen: »charity begins ät
home.» På så sätt skapas dyrtid genom matvaruexporten. Så länge
den utgjordes af säd gaf den vinst, nu sedan den moderniserats till
smörexport ger den förlust.
Efter år 1860 hafva vi icke ens kunnat brödföda oss själfva med
inhemsk produkt. Behof och skörd af brödsäd (råg och hvete) hafva
varit enligt Sundbärg, anf. st., i kg. pr invånare:
Täb. 14. Behof Skörd.
Ar 1801—20....................................... 103 93 = _ C:a 10 %
» 1821-40 ...................................... 117 114 = — » 2,5»
» 1841 — 60 ....................................... 130 131 = ± » O »
» 1861—80 ...................................... 157 131 = — » 17 »
» 1881—90 ........................................ 187 135 = — » 28 »
» 1891—00 ....................................... 195 143 = — » 26 »
» 1901—10 ....................................... 202 146 = — » 28 »
Vore det ej skäl att till en början afskrifva exporten af smör och
importen af kreatursföda och öka sädesodlingen, så att vi sluppe att
importera för bortåt 50 mill. kr. brödsäd orn året? Vi hafva sett, huru
dåligt utbyte fodret ger i djurkroppen. Äfven om vi skulle inskränka
vår köttdiet något, skadade detta icke, ty i städerna ätes för mycket
kött, och man mår bättre af mindre köttdiet. På landet i
jordbrukarehem ätes säkerligen icke fjärdedelen så mycket animalisk föda pr person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
