Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11-6
kanske lika mycket af den i början af 70-talet allmänt genomförda
»de-monetiseringen» af silfver. »Ratio to gold», som det heter, gick i
höjden, se tab. 12, kolumnen »silfver i förhållande till guld» och medförde
prisfall på jordbrukets produkter. Bonden fick sälja större kvantitet för
att få in en krona än förut. Silfverpriset, som till år 1870 nära nog
konstant varit 15.5 kg. silfver mot l kg. guld, föll så att det åren 1881—
85 erfordrades 18.64 kg. silfver mot l kg. guld och prisfallet fortgick
så att 1906—10 man fick betala 36 kg, silfver för l kg. guld. För
åren 1866—70 var således 100 kr. i silfver lika med 100 kr. i guld.
Därefter steg guldvärdet i förhållande till silfver, se tab. 12, kolumn
»guldvärdets ökning», till 103, 115, 120, 136, 174, 228, 233 o. s. v.
Orn jag hade lånat 100 kr. 1870 (jag fick då t. ex. 100 st.
silfverkro-nor) och om vi antaga, för att belysa förhållandet, att jag låtit dem ligga
på kistbottnen, fick jag år 1900 betala igen 228 silfverkronor. Nu hade
flertalet jordbrukare tagit sina hypotekslån på 1860- och 70-talet på 49
års amortering. De förstodo icke hvad de gingo till mötes efter 1873,
och äfven om de hade fått, så kunde de icke betala in sina
hypoteks-skulder. På 80-talet började den stora prisstegringen på guldet, och
amorteringarna blefvo alltså oupphörligt större än hvad de bort vara.
Fastighetsägaren med intecknad och på lång amortering ställd skuld
gjorde oerhörda förluster, långifvaren stora vinster. Dessa förluster
jämte förut omnämndt prisfall å spannmål skylldes på att sädesodlingen
icke längre bar sig och så fick jordbrukarna benägenhet att öfvergå till
ett annat system, underblåst på sätt förut är nämndt af ett välment,
men okritiskt intresse för öfverdrifven mejerihandtering. Vi se också
att guldproduktionen under åren 1876—86 var något så när konstant
och uppgången i arbetslöner, som varit rask åren 1870—75, afstannade,
t. o. in. gick öfver till prisfall, se tab. 12, arbetslöne- och
guldkolumnerna. När så den stora guldproduktionen började med 1886, stego
arbetslönerna raskt igen och hafva sedan följt guldproduktionen för att
antagligen nu stiga raskare än den. Jordbrukaren fick visserligen sin
betalning i guld, men fick också betala sina köpebehof med samma metall.
Att vårt jordbruk kunnat bära allt detta: prisfallet å spannmål genom
de billiga frakterna, betalning af skuld upp till 233 för 100,
arbetslönernas oupphörliga stegring till 125 procent och landtbrukets förlust
under de senare åren af c:a 3 kr. pr kg. exporteradt smör, samtidigt som
jorden förbättrats och kreatursstammen förädlats, visar att det har
bärkraft, hvad det kunde vara och framför allt att våra bönder är ett
kärnfolk, som det sannerligen icke finnes skäl att »afskaffa», låta emigrera,
eller försvåra existensmöjligheten för.
Men hvarför steg guldpriset i förhållande till silfver så sakta från
1870 till 1880? Guldproduktionen var då årligen c:a 174 ton = c:a
430 mill. kronor pr år. Jo, till stor om icke till största delen
framvällde åren 1871—73 från de franska kistbottnarna 3.6 milliarder kr. i
krigsskadersättning till Tyskland, den största guldflod världen dittills
skådat, motsvarande c:a 9 års dåvarande guldproduktion. De inverkade
indirekt äfven på våra förhållanden och motverkade under några år
prisfallet å silfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
