Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
konsulenter och agenter här och i utlandet fått höra att de skulle
»utveckla mejerihandteringen» och exportera smör, kött och boskap; och
pressen har predikat detsamma såsom det enda medlet för jordbruket
att bära sig, ehuru statistiken säger motsatsen. Man framhåller
gödselfrågan så skarpt, men glömmer att vi nu ha torfströ och konstgjorda
gödningsämnen, så att inte skola vi lägga an på att af kraftfoder till
11 öre pr kg. i djurmagen tillverka gödsel, det blir dyr konstgödning.
Och det lästes så sent som den 29 sept. i år i en ledare i en
hufvud-stadstidning följande: »Vår svenska ladugårdsskötsel befinner sig
dessbättre i ett mycket glädjande uppsving; det energiska arbete för höjande
af vår ladugårdsskötsel, som ej minst genom kontrollföreningarne och
premieringarne bedrifvits, börjar nu att visa oss sina frukter, och den
ökade omsättningsmöjlighet, som vår ladugårdsskötsel nu kommit i
åtnjutande af, skall otvifvelaktigt väsentligt påskynda den pågående
utvecklingen mot en alltmera rentabel ladugårdsskötsel.»
Öfverallt, där mejerihandteringen »utvecklats» på sätt nu skildrats,
icke minst i Amerikas förenta stater, har dyrtid inträdt. Där skall nästa
år sammankallas en kongress för att behandla frågan om de ständigt
stigande lifsmedelsprisen, i samma Amerika, som ej för så många år
sedan under relativ billighetstid, d. v. s. med goda reallöner i jämförelse
med Europa, exporterade stora mängder spannmål, men som under den
tilltagande mejerihandteringen fått dyrtid för lifsmedel, alldeles som vi.
Den 22 dennes lästes i en ledare i en annan stockholmstidning, där
lifs-in ed elstullarna framställdes såsom så godt som den enda orsaken till
dyrtiden: »Vore det svenska uppsvinget enbart att tillskrifva tullsystemet,
borde ju t. ex. frihandelslandet Danmark ha att under denna tid
anno-tera ett stillastående eller rent af tillbakagång, men att detta icke i
någon mån är fallet vet en hvar.» Nu vet »en hvar», att Danmarks
finanser äro dåliga, att där möter svårighet att få låna pengar i
utlandet; och erfarna danska affärsmän säga, att under »uppsvinget» i
mejerihandteringen landet skuldsatt sig med en milliard kronor till utlandet.
I »Frisinnade landsföreningens» program heter det: »En grundlig
utredning af alla på kostnadernas stegring inverkande faktorer är
påkallad och bör snarast möjligt komma till stånd.» Det är att hoppas att
detta löfte skall infrias, likasom att vid denna en sakkunnig och
opartisk utredning skall företagas och en vidare syn anläggas på frågan än
den vanliga, förutfattade, allt för mycket utnyttjade, som gör
skyddstullarna till den förnämsta orsaken till det onda, och att denna mening
antingen må bevisas eller blifva bragt ur världen.
Men hvad kunde förmå våra betänksamma jordbrukare att på sin
tid kasta sig in på ett så fördärfligt system. De sänkta frakterna
åstadkommo som vi sett ett starkt prisfall på spannmål under 1880-talet och
förorsakade svåra tider för bonden. Smörpriset däremot var åtminstone
konstant. Därtill kom en annan omständighet, som flertalet af dem, som
drabbades af den, icke förstod. År 1873 öfvergingo vi nämligen från
silfver- till guldmyntfot, hvilket med andra ord vill säga. att den, som
dessförinnan lånat i silfver, fick betala igen i guld efter en viss tid.
Silfverpriset sjönk oupphörligt till följd af stor produktion af silfver och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
