Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
papperets hållfasthet. Redan mycket små mängder af dessa ämnen kunna
åstadkomma betydlig skada å papperet, ty deras inverkan beror ej blott
af deras mängd utan ock af tiden, under hvilken de inverka. Den är
sålunda i viss mening af fermentativ natur, hvarom den ock i det
hänseendet erinrar, att den påskyndas af en högre temperatur. Det har
äfven påvisats, att orn järn förefinnes i papperet, hvari det redan ifrån
början kan finnas eller sedermera genom järnhaltigt damm kan inkomma,
så utöfvar detta med tiden en skadlig inverkan både på papperets färg och
hållbarhet. Det må ock erinras om, att lumpen till papperet kan vara mer
eller mindre skadad redan innan den kommit i papperet. Man kan
öfverhufvud ej vänta att. nutida papper skall visa speciellt den höggradiga
seghet som karakteriserar papperet innan klorkalkblekningen infördes, för
hvilken process lumpcellulosan numera ofta upprepade gånger varit
utsatt.
Att enbart solljuset kan skorna cellulosafibern är en gammal
erfarenhet. Ljuset bränner som bekant fönstergardinerna, särskildt i de
åt söder vettande fönsterlufterna, slutligen i den grad, att de nästan falla
sönder af sig själfva. I visserligen mycket svagare grad inverkar
naturligtvis äfven diffust ljus.
Det är sålunda tydligt att papper, äfven frånsedt den inverkan som
limningen kan utöfva, bör ifall det är afsedt att förvaras tiderna igenom,
så litet som möjligt utsättas för ljusets inflytande.
Den förenade inverkan af ljus och aluminiumsulfat framträder
särdeles tydligt i de intressanta försök som föreståndaren för Tekniska
Högskolans materialprofningsanstalt, ingenjör Hoos af Hjelmsäter, utfört och
som torde förtjäna att vidare fullföljas.
Papperet kan ock gulna på grund däraf, att den blåa färg
hvarigenom pappersmassans naturliga gula färgton täckes i papperet, förstöres.
Det är väl bekant att papper, som innehåller slipmassa eller är med
andra ord ligninhaltigt, ganska fort mörknar i ljuset och blir därvid
särdeles skört, så att t. ex. dylikt tidningspapper efter en tids belysning
knappast håller att taga i. Detta förhållande har Wurster 1886 sökt att
klara. Han hade nämligen iakttagit, att salter af en af honom
framställd bas, tetrametylparafenylendiamin, C6H4 ri ;~TT3(2, af aktivt syre
JN (Gli3J2
eller kroppar hvilka utveckla aktivt syre eller äro i stånd att aktivera syre,
oxideras till ett blåviolett färgämne, uppkommet genom bortoxidation
af två väteatomer. Tager man en filtrerpappersremsa genomdränkt af
sagda salt och lägger emellan dylikt ligninhaltigt papper, så färgas
remsan blåviolett, ett tecken till att ligninet under ljusets inflytande har
aktiverat syre. Wurster antager nu att skörnandet beror på, att det
aktiverade syret angriper cellulosan.
I sammanhang härmed visade ock Wurster, att rent cellulosapapper
limmad t med kolofonium likaledes färgar papperet, och att alltså äfven
kolofoniet aktiverar syret. För att skilja denna reaktion från den som
lignin ger, fann Wurster dimetylparafenylendiamin vara lämplig. Denna
färgar nämligen ligninhaltigt papper fuchsinrödt men däremot
hartslim-madt cellulosapapper endast svagt rosa. Wurster har föreslagit att an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
