Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
axialt insatt ett metallrör, som genomströmmas af kallt vatten. Genom
mellanrummet mellan de båda rören leddes koloxid. Gasen uppvärmdes
af den varma porslin väggen, i närheten af det kalla metallröret af kyles
reaktionsprodukterna snabbt. På grund af den hastiga afkylningen hinner
icke någon förändring af det vid den höga temperaturen uppkomna
jämviktstillståndet att inträda, man kan sålunda »fixera»
reaktionsprodukterna.
Deville fann, att vid temperaturer under 900° försiggick en
dissociation: 2 CO — >C + C02. Det kalla röret belades rned sot och den
utströmmande gasen innehöll C 02. Vid högre temperaturer kunde ingen dylik
dissociation iakttagas.
Till en början betviflades detta resultat, ty man ansåg, att
dissociationen af CO borde stiga med stigande temperatur, i analogi med
dissociation 2 H20 — >2H2 + 02 (och andra gasdissocia tioner). Man trodde att
den af Deville observerade dissociationen berodde på någon kemisk reaktion
mellan gasen och kärlväggarna.
Några år senare utförde Lothian Bell några försök med en af sina
masugnar. Experimentugnen var försedd med öppningar utefter hela sin
längd, det var således möjligt att hvar som helst uttaga prof dels på
gaserna, dels på de fasta kropparna. Bell fann, att de fasta kroppar, som
uttogos nära toppen af ugnen, hvarest reduktionen ännu är ofullständig
och temperaturen låg, voro öfverdragna med sot. Experiment i
laboratoriet visade att detta berodde på en dissociation 2 CO — >C + C02. Denna
dissociation var fullständigast vid 400° å 500°. Bell fann vidare att det
finnes substanser, som påskynda reaktionen 2 CO — >C + CO2 utan att
förändra det slutliga jämviktsläget (den slutliga gas-sammansättningen).
Sådana katalysatorer äro Fe, Ni, CO i finfördeladt tillstånd.
Alltså går reaktionen 2 CO^^C + C02 allt mer i riktning från
vänster till höger ju lägre temperaturen är, hvilket sammanhänger
därmed att reaktionen 2 CO — >C + C02 utvecklar värme (39 Kg Kai pro
g- mol).
O. Boudonard (1901) var den förste, som gjorde verkliga mätningar
öfver jämvikten mellan CO och C02 vid närvaro af C.
Han använde som katalysatorer fint metallpulver (Fe, Ni), erhållet
genom upphettning och reduktion af nitrater. Gaserna leddes öfver dessa
utreducerade metaller, tills jämvikten ansågs uppnådd.
Resultat.
Reaktion: 2 CO— ^C02 + C j Reaktion: C02 +. C~ »2 CO
Slutlig gas-sain- \ T Slutlig gas-sam-
mansättning \ J-euip. inansättning
445° 100 •/£ CO,1 | 650° 62# (XX,
650° 61 " ! 800° 6,5
800° 6,5 |
1 Ett försök vid 445°, hvarvid endast obetydlig mängd katalysator användes,
gaf till resultat 52% C02. B. ansåg detta tal, på grund af den obetydliga
mängden katalysator, för oriktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
