Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
finkelolja, under det att man genom tillsats af ammoniumsalter, såsom
sulfat, fosfat eller karbonat kunde nedbringa halten ända till 0,1 %\
För att öfverföra leucin i amylalkohol begagnar Erhlich sig af två
metoder.
Enligt den första inympar han ett spår jäst i sockerlösning med
leucin som enda kväfvekälla och låter jäsning inträda. Härvid bildas
amylalkohol ur leucinet i samma mån ägghvitebildningen fortskrider
och jästen, genom upptagande af kväfvet härtill, ökas.
Det andra förfaringssättet är det, som användes för att skilja råe.
aminosyror, och bäst lämpar sig för kemiska undersökningar af frågan.
Han låter så kväfvefattig jästsvamp som möjligt i stort öfverskott verka
på tillräcklig mängd kolhydrat vid närvaro af leucin, då samtidigt med
sockrets jäsning amylalkoholen bildas, under det jästen tillväxer. Denna
metod erbjuder utom sin lättutförbarhet den fördelen, att man på
mycket kort tid, l—3 dagar, kan få en jämförelsevis stor mängd
amylalkohol ur leucinet.
Det resultat, till hvilket Ehrlich kommer med sina undersökningar,
blir följande:
Bildandet af finkelolja vid svampjäsningen är en följd af den lefvande
svampcellens ägghviteproducering, och försiggår i den mån svampen af
vissa bestämda aminosyror, i synnerhet leucin, isoleucin och valin, under
sockrets jäsning upptager kväfve för täckande af sitt behof och för
zymasproduktionen, då motsvarande alkoholer kvarlämnas såsom
»unver-dauliche Stoffwechselprodukte». På så sätt bildas, som nämndt, ur leucin
inaktiv isoamylalkohol, ur 6?-isoleucin aktiv ^-amylalkohol och ur valin
isobutylalkohol. De öfriga i vida mindre mängd förekommande
alkoholerna i finkeloljan härleda sig på samma sätt från vissa andra
aminosyror. Hufvudmaterialet för finkeloljebildningen utgöres af dels i mäsken
direkt förekommande aminosyror, dels genom sönderdelning af
råmaterialets ägghviteämnen af spaltade.
Sockerbetan innehåller ju, som bekant, en hel del kväfvehaltiga ämnen,
såsom betain, 10—12 %, glutaminsyra, 5 — 7 %, leuciner, l—2 %,
vidare asparaginsyra, tyrosin, histidin, xantin, guanin, m. fl. Spjälkning
af ägghviteämnen sker, om kväfvenäring fattas jästen, och då bildas
företrädesvis tyrosin, leucin, isoleucin och valin. Jästens egen ägghvita
spelar härvid en mycket underordnad roll, som framgår af förhållandet
mellan mängderna mäsk och finkelolja.
Teoretiskt är det synnerligen anmärkningsvärdt, att genom det kemiska
förloppet vid finkeloljebildningen, man för första gången får en inblick
i, huru svampen ur aminosyror åter uppbygger ägghvita. Förut har i
allmänhet antagits att ägghvitebildningen tillgått så, att de ur ägghvita
bildade aminosyrorna under vattenafspaltning successivt sammanslutit
sig till högmolekylära ägghviteartade komplexer. Finkeloljebildningen
ger nu ett bevis för, att ett med ägghvitebildande sammanhängande
nedbrytande af aminosyror i verkligheten icke blott är möjligt, utan i
svampens lif det vanliga. Anmärkningsvärdt är vidare, att denna
spjälk-ning af aminosyror kommer till stånd, endast vid jäsning af
sockerlösning. Därför är måhända det antagandet berättigadt, att utom den ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
