Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
Bland ketonerna och aldehyderna ha några nya medel under de senaste
åren mig veterligt ej sett dagen och de gamla medlen acetofenon och
paraldehyd hafva ganska begränsad användning. Något utsträckt skulle
man till denna grupp kunna räkna alla substanser, som innehålla en
CO-grupp utom karbonsyrorna, således äfven syreamider och ureider,
bland hvilka många svagt verksamma föreningar återfinnas.
Verknings-intensitäten bland dessa substanser är proportionell med svårigheten att
förtvåla dem. Ju lättare således en amid eller ureid kan förtvålas, desto
mindre verksam är den såsom sömnmedel. De aromatiska syrearniderna,
som äro svåra att förtvåla, äro därför verksammare än de alifatiska.
Mest verksam af profvade amider synes kanelsyreamiden vara, men i
denna tillkommer ett moment, som har betydelse för sömnverkan,
nämligen dubbel bindningen. Arbetena öfver barbitursyrederivaten hafva
nämligen visat, att en dubbelbindning kan höja den hypnotiska effekten hos
en substans, ehuru dubbelbindningen ensam ej kan utlösa sömnverkan.
Detta torde kunna förklaras genom en del undersökningar, som visa att
den farmakologiska effekten beror på kemisk växelverkan mellan organismen
och läkemedlet. Liksom verkan af ett ljudackord ej blott är beroende
på luftens vågrörelse, utan äfven på hörselapparatens byggnad, så är
läkemedelsverkan äfven beroende på protoplasmans reaktionsförmåga gent
emot den verkande substansen. Den med Protoplasman reagerande
delen behöfver emellertid själf ej vara den egentligt verksamma, utan
tjänstgör såsom substansens ankare, med hvilket den förmår att hålla sig
kvar på den plats, från hvilken verkan skall utgå. Såsom sådant ankare
kan en dubbelbindning äfven tjäna. Själfva ätylgruppen, hvilken
utöfvar så stark hypnotisk verkan, blir utan effekt, om den inom
organismen sönderdelas, innan den hinner fram till den plats, från hvilken
verkan skall utgå. En bland de viktigaste förankrinsgrupperna är
hydroxyl-gruppen. Hvilken grupp inom Protoplasman, som reagerar, har man ej
med visshet kunnat fastslå, men åtskilligt talar för att det är
aldehyd-och amidogrupper, som äro de verksamma. En annan teori för att förklara
sömnmedelns verkningsmekanism är uppställd af Hans Meyer. Meyer
utgår från 2 kända fakta: dels vet man att kloroform är ett lösnings*
medel för lipoider exempelvis lecitin, dels äfven att kloroform under
narkosen transporteras ut i blodbanan genom de röda blodkropparna,
som innehålla stora mängder lecitin. Meyer antar därför att endast
äm-rien som äro lipoidlösliga verka narkotiskt och att styrkan af narkosen
är beroende på den koefficient, som anger substansens fördelning mellan
lipoiderna och kroppens vattenhaltiga vätskor.
Hvad de alkylförande sömnmedeln beträffa, så torde deras hypnotiska
verkan uteslutande kunna tillskrifvas alkylgrupperna, under det att
molekylernas öfriga delar dels tjäna till att hålla alkylerna i ett stabilt läge,
dels till att förankra molekylerna med Protoplasman.
Bland alkylgrupperna är ätyl den mest verksamma. Huruvida man
kan skylla kloralens, paraldehyd ernås och amylenhydratets verksamhet
på ätylgruppen är ovisst, och en diskussion af denna fråga skulle här
föra för långt in på detaljer angående substansernas öde i organismen.
Ätylgruppens hypnotiska verkan fastslogs genom de bekanta undersök-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
