Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
som nämndt under vanliga förhållanden ingen glykofos utanför jästcellen.
Emellertid har användningen af lefvande jäst blifvit möjlig på grund af
en teoretisk öfverläggning, angående hvilken jag måste hänvisa till
originallitteraturen (15). Den nu använda metoden går ut på att partiellt
undertrycka jästens enzymverkningar genom tillsatser af antiseptiska medel
såsom toluol eller ty mol; därigenom träder fosfatesens verkan i förgrunden.
Arbetsmetoden åskådliggör det sagda.
Rörsocker löses i vatten och blandas med afpressad jäst samt med en
mindre mängd toluol. Efter omkring 10 minuter tillsättes en lösning af
dinatriumfosfat. Efter omkring 4 timmar har allt fritt fosfat försvunnit.
Man affiltrerar jästen och befriar lösningen genom uppvärmning från de
ur jästen härstammande ägghviteämnena, och erhåller så en ren lösning
af glykofosens natriumsalt. Vill man framställa kalciumsaltet, så
tillsätter man till detta filtrat en mättad lösning af exempelvis kalciumklorid,
tillfogar sedan 90-X-tig alkohol, låter blandningen stå under flera
timmar och affiltrerar saltet. Med afseende på den använda fosforsyran är
utbytet i glykofos kvantitativt; af sockret går en del förlorad genom den
samtidigt med syntesen försiggående jäsningen.
Det genom detta förfarande framställda kalciumsaltet utgör ett hvitt,
smaklöst pulver, tämligen litet lösligt i vatten, lättlösligt i utspädda
syror, under det att natriumsaltet är i vatten mycket lätt lösligt.
Såsom ester sönderdelas glykofosen genom upphettning med syror eller
alkalier.
Hvad som från fysiologisk synpunkt intresserar mest, är glykofosens
förhållande till den högre djurorganismens enzymer. Äfven i rent
kemiska afseenden, för undersökningen af substansens kolhydratkomponent,
vore det af vikt att finna ett material, som innehåller ett spjälkande
enzym i tillräckligt stor mängd för att åstadkomma en snabb och
fullständig sönderdelning.
Jag har med herrarna T. Funke, Thorin och D. Johansson (16)
undersökt talrika organ och funnit, att tarmens erepsin samt ett enzym i
njurarna åstadkomma en visserligen långsam men tydlig spjälkning. Efter
dessa resultat var det på förhand sannolikt, att glykofosen spjälkas genom
högre djurs digestionssystem. Detta har äfven visat sig vara fallet.
De första försöken utfördes med kaniner. Under 3 serier med 2
inställningsdagar och 7 försöksdagar erhöll hvarje djur l g. glykofos om dagen i
form af kalciumsaltet. I urinen undersöktes såväl den oorganiska som den
organiskt bundna fosfor sy re m ängden och därvid erhölls följande siffror:
Medelökniug per dygn
Försök
Total P04
Organ, bunden P04
1 2
3
0,29 — 0,46 0,33 — 0,55 0,36-0,45
0,055 — 0,12 0,085 — 0,12 0,09 — 0,10
1 På en inverkan af fosfater på glykolysen tyda försök af Röna och Döblin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
