Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
Hr Larson uppgaf, att i Hälsingborg förarbetades en betydande mängd
kopparhaltiga svafvelkisbränder, bortåt 100,000 ton pr år numera, samt
äfven besemerkoppar från Sulitelma, men uteslutande till raffinadkoppar
motsvarande s. k. best. selected kvalitet. En anläggning för
elektrolytkoppar hade varit påtänkt, men äfven om anläggningen ej är så
dyrbar, måste mycket kapital fastlåsas i baden i form af anoder och
katoder, hvarjämte nedsmältningen af katoderna till s. k. bars är mycket
fordrande och minutiös. Under nu rådande kristid exporterar
Hälsingborgs kopparverk c:a 40 % af sin tillverkning, utgörande c:a 400 ton
per månad, således en export af c:a 160 ton per månad, till mycket
förmånligt pris. Behofvet af oarbetad koppar i landet är stort, importen
år 1914 var 12,000 ton, däraf större delen elektrolytkoppar, hvarför
det vore en fosterländsk gärning att anlägga ett verk för elektrolytkoppar,
raffineringskostnaderna betalas af de ädla metaller, som vid elektrolysen
fås som biprodukt. Inmutningsrätten är upphäfd för öfre Norrland, och
detta minskar hågen att söka efter fyndigheter.
Hr O. Garison anmärkte, att många nog vilja spekulera uti svenska
grufvor, men kopparmalmen har varit för fattig, och därför har mycket
penningar förlorats. Orkla grufvor i Norge ägas hufvndsakligen af
svenskar. De innehålla stora kvantiteter svafvelkis med 2 1/2 % Cu, och
enär antagligen en stor del af svafvelkisen kommer att användas vid
svenska sulfit- och svafvelsyrefabriker, är det att antaga, att bränderna
komma att förarbetas här hemma på koppar, helst återstoden blir en
järnmalm som med tiden torde erhålla användning uti Sverige.
Hr K. JE. Peterson betonade, att man ej kan inrätta en industri
uteslutande efter krigsförhållanden. Det förefaller under normala
förhållanden vara bäst att göra raffinadkoppar och köpa elektrolytkoppar.
Tillgodogörandet af malmfyndigheter är vanligen en vansklig sak; trodde liksom
hr Carlson ej på bristande intresse och företagsamhet. Vid närmare
undersökning visar sig ofta, att malmen är alltför spridd och ojämn. Att
jobba går nog, men att arbeta är annat. Många malmer, t. ex.
manganmalmer, kunna numera knappt fås, men säkert finnas en del fyndigheter
och vi böra söka reda på dem.
Hr Lundström framhöll, att Västmanlands och Dalarnas Cu- och
Fe-fyndigheter till stor del ägas af tyskar. Det ledsamma är, att
fyndigheterna kommit i vanrykte genom jobb och att man ej vet, huru man
skall kunna få sanningsenliga uppgifter. I Tyskland exploaterades
industriella idéer genom banker och andra penningeinstitut, hvilket både i
ekonomiskt och tekniskt hänseende medför god säkerhet.
Hr O. Carlson trodde, att tyskarnas påstådda större företagsamhet
i inmutning af järngrufvor berodde på deras större behof af malmer,
deras malmhunger.
Hr S. Nauckhoff trodde i likhet med de föregående talarne, att det
var det oerhörda jobbet och bluffen med gruffyndigheter här i landet
som skrämt bort den verkliga företagsamheten. Beträffande de tyska
grufförvärfven under senare år är att märka, att det med få undantag
varit fattigare anrikningsmalmer, som kommit i händerna på tysk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
