Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Celluloids förhållande till vatten.
Af Ejalmar Warnecke.
Till komplettering af några af mig förut i denna tidskrift (1915,21)
lämnade meddelanden om celluloids förhållande till vatten må ur
offentliga handlingar anföras några resultat af ett par andra svenska kemisters
arbeten på området.
Professor J. O. Rosenberg har vid beskickning af i vatten nedförda
celluloidbladkapslar (0,11 mm. tjocklek) med en 25 procentig
rodanam-moniumlösning erhållit svag reaktion på rodan i vattnet efter fem dagar
och på tolfte dagen »fullt afgörande färgreaktion på närvaro af rodansalt
i vattnet». Efter rengöring och ny beskickning erhölls afgörande reaktion
efter fem dagar. Celluloiden är sålunda, säger prof. Rosenberg, »efter
tolf dagars inverkan af vatten icke ogenomtränglig för salter». Till samma
resultat har Stockholms vattenverks kemist dr K. G. Kuylenstierna
kommit, hvilken gjort likartade försök äfven med klorider af olika slag
och efter sex och tretton dagar i det omgifvande vattnet erhållit
»tydliga positiva reaktioner på samtliga saltlösningar», hvadan, säger han,
»celluloid är ett vattengenom släppande ämne, och ur saltlösningar, ;som
förvaras uti en i vatten nedsänkt celluloidkapsel, utlöses salt i det
omgifvande vattnet på relativt kort tid».
Huru hr J. Rosengren, såsom skett i Svensk kemisk tidskrift (1915,8 0),
kan »välvilligt» anföra ett från Curie, Die Radioaktivität Bd I 249,
citeradt experiment (som m:me Curie i förbigående sagdt enligt
privatmeddelande icke kan minnas om hon själf gjort) är för en »kemist och
tekniker» — hvilka kvalifikationer hr R. emellertid frånsäger sig ■—
obegripligt, så mycket mera som i sagda arbete uttryckligen säges, att
celluloiden vid försöket i fråga fungerat såsom »semipermeabel membran»,
och m:me Curies assistent dr O. Scheuer säger om samma experiment,
ett radioaktiveringsförsök, att verkan »sker genom osmos». För hvarje
fackman äro vid vattenlösningar begreppen semipermeabel membran och
osmos förbundna med begreppet vattengenomsläppande, och om äfven
celluloiden under de minuter eller timmar, som radioaktiveringsförsöket
fordrade, fungerat såsom en fullständigt semipermeabel membran (d. v. s.
icke genomsläppt salt) motsäger detta icke att efter relativt kort tid äfven
salt går igenom, hvilket ju såväl prof. Rosenbergs som dr Kuylenstiernas
och mina försök bevisa.
Beträffande frågan om utlösningen genom vatten af kamfer ur
celluloid, så säger professor Rosenberg på grund af direkta försök att
»celluloid löses sålunda partiellt vid längre inverkan af vatten, märkbart efter
fem dygn» (enligt Berzelii kamferreaktion), och dr Kuylenstierna har icke
blott på lukt och smak utan äfven på kemisk väg funnit att »kamfer
utlöses ur celluloid af vatten och detta vid förnyade vattenombyten
undan för undan». Herr Rosengren har ju f. ö. själf citerat ett engelskt
arbete, enligt hvilket nitrocellulosa icke gelatinerande (mot nitrocellulosa
indifferenta) kamferlösningsmedel utlösa kamfer ur celluloid, och ett
sådant är äfven vatten. Att vidare ingå på hans öfriga — delvis genom
stympning direkt missvisande — citat och funderingar anser jag öfverflödigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
