Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
Studier rörande Fresenius-Babos
soda-cyankalium-metod för bestämmandet af arsenik.
Af Pel er Klason.
Arseniksyrlighetens sedan uråldrig tid både kända och använda stora
giftighet framkallade tidigt behofvet att vid föreliggande fall kunna
påvisa densamma. Medlen finna vi angifna t. ex. i Wallerii Chemica
physica af 1759 — dåtidens Beilstein. Det äldsta sättet grundade sig
på att arseniks}a*lighet är »volatil med hvitlökslukt». Det andra och
då relativt nya var, att met. arsenik sublimerades ur en blandning af
As,0o och svart fluss (i degel glödgad vinsten). Metoden förbättrades af
Berzelius, som företog reduktionen i ett glasrör i vätgasström. Äfven
svafvelarsenik kunde reduceras härvid, hvilket möjliggjorde arsenikens
förberedande utfällande ur en saltsurlösning medelst svafvelväte i stället
för H. Boses 1826 införda metod att ur den med salpetersyra oxiderade
massan fälla arseniksyran med ammoniak och kalkvatten. Slutligen
ersatte Fresenius-Babo den svarta Aussen med soda-cyankalium 1844,
hvarvid vätgasen kunde utbytas mot kolsyra. Någon ändring i denna
metods utförande har ej skett sedan dess.
Helt annorlunda har förhållandet varit med den 1836 af Marsk
uppfunna arsenikvätemetoden. Ända ifrån Ber zelias och Liebig till detta
nu har den varit föremål för undersökningar och förbättringar, senast af
L. Bamberg1 genom att använda kvicksilfverkatod i stället för såsom
förut bäst befunnen blykatod. Härigenom har han äfven kunnat
fullständigt öfverföra arseniksyra i arsenikväte, hvilket med blykatod endast
högst ofullkomligt kunnat ske. En svaghet är möjligen, att genom denna
kraftigare reduktion äfven spår af svafvelväte kunna bildas, som han
emellertid borttager medelst blypapper.2
Då under 1870-talet undersökningar af handelsföremål på arsenik kom
mera i allmänt bruk, var den Marshska metoden den vanliga eller
kanske rättare, den enda som förekom. Man uppvärmde föremålet med *
saltsyra eller svafvelsyra, filtrerade och slog filtra tet direkt på zink i
vätgasflaskan. De många felkällor och svårigheter (särskildt skumningen)
vid detta förfarande gjorde, att här i landet 1883 införde
författningsenligt soda-cyankaliummetoden, föregången af fällning med svafvelväte i
ett Schneiderdestillat. Genom de af 1902 års arsenikkommitté utförda
kontrollundersökningarne syntes det emellertid framgå, att det icke vore
möjligt att med någon grad af tillförlitlighet fastställa en viss gräns för
tillåten eller förbjuden vara på grund af arsenikspegelns utseende. Detta
är ock själfklart, då den nödvändiga förutsättningen för en kolorimetrisk
metod är, att färgen likformigt täcker en viss yta eller förefinnes jämnt
fördelad i en viss volym.
Ännu mera påtagligt framträder soda-cyankalium metodens oduglighet
1 Denna tidskrift 1915 s. 48.
2 Det är en liten motsägelse, då blypapper föreskrifves men cellulosa förbjudes
i torkröret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
