Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
F== TT——-• 3 = 7,500 m/sek.
0,0004 ’
Denna metod bör kunna gifva mycket goda och öfverensstämmande
resultat. Felkällan anser jag här också, som vid den dautrichska
metoden, ligga i svårigheten att kunna noga bestämma märkenas läge
på trumman, .då ju alltid gnistan gör ett förhållandevis omfångsrikt
märke. En felafläsning åt ena eller andra hållet på 0,1 mm. vid så stora
hastigheter, som här är fråga om, betyder ju mycket vid uträkning af
resultatet. Jag meddelar ej i detta sammanhang några värden på V,
utan kommer jag att uppge sådana på samma gång jag omnämner en
del andra konstanter för de i denna uppsats behandlade sprängämnena.
Innan jag emellertid ingår på dessa, vill jag i denna afdelning
omnämna ännu en mätmetod och värdesättare på sprängämnen, som har
en mycket stor betydelse för alla dylika och i synnerligt hög grad för
militära. Det är nämligen sättet att mäta deras stötkänslighet. Yid
militära sprängämnen är det ju af betydelse att få ned denna så mycket
som möjligt, så att man ej behöfver vid t. ex. brisansladdade granater
riskera lopp- eller mynningskrevader.
Stötkänsligheten bestämmes genom fallkammarprof och tillgår på så
sätt, att 0,1 gram af sprängämnet, pulvriseradt eller i den form man
har det, utbredes i så tunnt lager som möjligt på fallapparatens stad,
hvarpå en stålcylinder af bestämd diameter — 10 mm. — placeras.
Fallvikten får härefter falla från successivt ökad höjd och man erhåller på
detta sätt en gränshöjd, upp till hvilken sprängämnet ej detonerar.
Detonation kan äfven erhållas genom att från samma höjd nedsläppa olika
vikter, då man slutligen kommer till en vikt, vid hvilken detonation
äger rum. I vanliga fall begagnar man en vikt om 2,000 gram, hvars
fallhöjd varieras. Man har kommit underfund med, att det ej är stötens
värde i meterkilogram, som bestämmer gränsen för stötsäkerhet; således
finns ingen säkerhet, att samma resultat erhålles, om 5 kg. faller från
2 dm:s som om 2 kg. faller från 5 dm:s höjd, och detta är orsaken, ait
man föredrar en enhetsvikt för att få jämförbara resultat. Mindre
vikter användas t. ex. endast vid mycket stötkänsliga substanser, där
2,000 gram skulie ge detonation vid mycket små fallhöjder.
Jag har nu så kort, jag kunnat, skisserat en del metoder för
erhållande af vissa konstanter, som ha betydelse för bedömande af ett
sprängämne och öfvergår nu till att beskrifva tillverkning, egenskaper och delvis
aptering af en del nu använda sprängämnen till granater, minor och
torpeder. Jag börjar då med det äldsta, som ännu används, nämligen
bomullskrutet.
Denna produkt, som allt efter N-halten företer delvis olika egenskaper,
erhålles genom att behandla ren bomull med en blandning af
högkoncentrerad HN03 och dro H2 S04.
År 1845 upptäckte Schönbein i Basel och oberoende af honom vid
samma tid också Böttger i Frankfurt am Main, att bomull genom att
behandlas på förut nämndt sätt, utan att förändra yttre struktur
förvandlas till en explosiv kropp. Uppfinningen erbjöds af de bägge upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
