Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
med vattenhalten och lämnas här följande värden på gränshöjderna vid
användande af en fallvikt om 2,000 gram:
% H20. Gränshöjd]
15 85 cm. > N-halten c:a 13,3 %.
öfver 20 öfver 180 cm.)
För militärt ändamål användes bomullskrut numera som
sprängladdning i minor och torpeder, fastän den här håller på att så småningom
utträngas af andra ämnen med högre specifik vikt. Det är ju alldeles
naturligt, att man sträfvar efter att t. ex. i en torped kunna på minsta
möjliga volym få ned så stor vikt af sprängämnet som möjligt, då ju
effekten står i proportion mot vikten och utrymmet för sprängladdningen
i dylika pjäser alltid är inskränkt. När nu trinitrotoluol kan gjutas
upp till en sp. v. af 1,6 0 och boumllskrutet i vanliga fall af flera skäl
ej pressas till högre sp. v. än max. 1,3 5, så ligger det i öppen dag,
att utvecklingen kommer att gå därhän, att bomullskrutet får vika för
trinitrotoluol eller något ändå bättre. Emellertid användes det än mycket,
speciellt i minor. Jag har fått den uppgiften från en fackman på minor,
att detonationen af en mina med en sprängladdning af 60 kg.
bomullskrut skulle vara nog att försätta en dreadnought ur stridbart skick, inte
genom den direkta skadan, som åstadkommes, utan fastmer genom de
indirekta rubbningar i kolossens system, som detonationen vållar.
Det brisanta sprängämne, som kronologiskt kommer närmast
bomullskrutet, och som fått allmän spridning, är pikrinsyra. Redan 1873 hade
man genom H. Sprengel kommit underfund med dess explosiva
karaktär, och efter det att m:r lurpin år 1886 påvisat, att pikrinsyra kunde
gjutas till granatfyllning med en sp. v. ända upp till 1,6 0, infördes
den nästan öfverallt som brisansladdning i granater. Emellertid är
pikrinsyran (trinitrofenol) en kropp med svagt sur karaktär. Formeln är
ÖH
N02 l |N02, och af H-atomerna är det hydroxylgruppens, som verkar
N02
som jon och angriper metaller under bildning af pikrater. Det är just
bildningen af dessa pikrater, som har gjort, att man på de flesta håll
måst öfverge pikrinsyran och öfvergå till något annat ämne. Om
pikrinsyran själf, vid en fallvikt om 2,000 gram, tål en stöt från upp till
35—95 cm. (beroende på olika form af sprängämnet m. m.), så detonera
bly- och silfverpikrat vid 5 och järn- och kopparpikrat vid 7 cm:s fallhöjd.
Detta är egentligen synd, då pikrinsyran är ett mycket kraftigt
sprängämne, öfver hvilket jag skall lämna några siffror i samband med dylika
å trinitrotoluol. Eftersom man emellertid ej kan kalla pikrinsyran för
ett modernt sprängämne i egentlig mening, tänker jag ej vidare inlåta
mig på densamma, utan har blott velat nämna hvad jag sagt rörande
denna sak för att påvisa hufvudorsaken, att densamma mer och mer
kommit ur bruk. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
