Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
»elektrongas». Därvid antages, att de ledningen besörjande elektronerna
obehindradt röra sig inom atomen; den särskildt af H. A. Lorentz
utbildade elektronteorin för optiska företeelser beröres knappast av denna
ändring. Denna uppfattning af metallisk elektricitetsledning, som i
förbigående antyddes i anförda arbete, skall i det följande nämnas
hon-takt-hypotesen eller JcontaTct-uppfattningen; en därpå grundad teori kunde
lämpligen betecknas som TcontalcteleMronteori.
Program för det följande är 1. att om möjligt experimentellt
komplettera observationsmaterialet för rena metaller; 2. att på hela det
samlade materialet öfver grundämnenas ledningsförmåga utföra en erforderlig,
ingående granskning och därvid om möjligt söka diskutera, hvilka
faktorer som synas böra komma i betraktande vid den teoretiska
behandlingen och därigenom belysa frågan, huruvida gaskinetiskt, kontakt- (eller
möjligen annat) uppfattningssätt bör föredragas.
Vidare skola behandlas tvenne för ledningen i legeringar fundamentala
problem: 3. ledning i metalliska aggregat, som studeras med en ny
metod, och 4. ledning i metalliska blandningskristaller, där bl. a. en ny
empirisk formel för det s. k. tillsatsmotståndet framställes.
I. Undersökningar öfver elektricitetsledning i metallerna.
§ 1. Nya bestämningar.
A. Metod.
Det förhållande, att talrika sällsynta element icke blifvit bestämda med
afseende på elektrisk ledningsförmåga, torde i första rummet bero på
svårigheten att kunna af dem framställa homogena stafvar, tillräckligt stora
för att enligt gängse metoder medgifva bestämning af ledningsförmågan.
Å andra sidan är det gifvetvis af största vikt att äga bestämningar å
så många metaller som möjligt.
Förf. har därför begagnat sig af en af lektor A. Gallander1 angifven
metod, hvars användbarhet för föreliggande behof å härvarande
laboratorier närmare påvisats, och som vidare utarbetats af lektor E. Herlin.
Metoden består principiellt i spänningsmätning mellan tvenne inre spetsar,
som på konstant afstånd tryckas mot en plan yta af profvet, under det
ström sändes genom tvenne yttre spetsar. Profvets yttre form saknar
märkbart inflytande, om det endast har en viss tillräcklig utsträckning.
I den lilla spetsapparat förf. förfärdigade, och som afsåg att kunna utföra
bestämningar af ledningsförmåga å vanliga preparat för metallmikroskopi,
insmältes de inre spetsarna, af Pt, i en glaspärla på endast 1,7 mm
afstånd. För mätningen af de ytterst ringa spänningarna konstruerades
en slags kompensationsbrygga, som endast fordrar ett känsligt
noliinstrument, men praktiskt taget ej torde erbjuda någon väsentlig fördel
framför den af Gallander (1. c.) beskrifna anordningen, som utom
noliinstrument har tvenne afläsningsinstrument.
1 A. Grallander, Über die Bestimmung der Tiefe von Rissen in Materialien welche
die Elektrizität leiten. Int. Verb. Mat.-Prüf. Kongr. Bd. 2, n:r 11, IX7, 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
