Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
moderluten från denna kristallisation kan man genom förnyad
destillation erhålla s. k. flytande trinitrotoluol. Denna produkt användes bl. a,
till framställning af s. k. säkerhetssprängämnen och äro dessa nu nämnda
biprodukter i förening med återvinnande af alkohol och bensol genom
destillation viktiga ekonomiska betingelser för processens lyckliga
genomförande.
Det är i Tyskland, som denna fabrikation arbetat sig fram, och all
här i Sverige använd trinitrotoluol har hittills importerats därifrån.
Emellertid håller A.-B, Bofors Nobelkrut nu på att anlägga en fabrik
för tillverkning af trinitrotoluol med så stor kapacitet, att den
fullkomligt skall täcka det inhemska behofvet. Den största svårigheten vid ett
sådant företag som detta ligger för närvarande i att skaffa toluol. Det
närmaste behofvet afser man att täcka genom import från Amerika,
om det nu ej misslyckas på grund af rådande, osäkra
kontrabandsför-hållanden. Sedermera hoppas man dock, att, när Stockholms gasverk
får sin bensoluttagningsanstalt klar och det under byggnad varande,
stora kokseriet vid Oxelösund kommer i gång, kunna vara i viss mån
oberoende af utlandet i detta afseende, hvilket ju i många afseenden
skulle vara mer än glädjande.
Angående trinitrotoluolens aptering i granater m. m. kan man anse
som regel, att hufvudladdningen består af gjuten vara och tänd- och
intermediärladdningar af pressad. Orsaken till, att man på detta sätt
har två apteringsformer, är att pressad vara är lättare att bringa till
detonation än gjuten. När man skall gjuta en hufvudladdning till en
granat, mina eller torped, smältes den kristalliserade trinitrotoluolen på
vattenbad. Detta just, att man kan smälta sprängämnet vid en så
relativ låg temperatur som 81°—82° C. utgör också en afsevärd fördel
framför pikrinsyran, hvars smältpunkt ligger vid omkring 122° C. Man
låter före gjutningen den smälta trinitrotoluolen afkylas så pass långt,
att hela smältan ser ut som en tunn gröt. Denna gjutes nu under
omröring i vederbörande laddningsrum, eller, som ofta äger rum vid
sprängladdningar till granater, i lackerade papphylsor. Att man ej gjuter, när
smältan är lättflytande, beror på, att man kommit till den erfarenheten
att götet i så fall blir stråligt och därmed också specifika vikten låg,
under det, om man förfar som ofvan beskrifvits, götet blir
finkristalliniskt och tungt. Ett ytterligare trick, som utarbetats af A. G. Carbonit
i Schlebusch, för att få upp specifika vikten och sålunda undvika
blåsbildning m. m., är att efter igjutningen, innan massan ännu stelnat,
utsätta den för 1 a 2 atmosfärers öfvertryck och samtidigt kyla t. ex.
med isvatten. Göten bli härigenom synnerligen homogena, och specifika
vikten går i särskildt lyckliga fall upp till 1,6 3 men brukar i
allmänhet hålla sig vid 1,6 0. Jag har hört talas om en annan metod att nå
samma mål, nämligen gjutning under rotation, men jag har mig ej
bekant, huruvida den användes i stordrift.
Pressningen af trinitrotoluol sker med hydraulisk press, och man kan
vid ett tryck af c:a 3,000 kg./cm.2 nå upp till en sp. vikt af 1,63.
Emellertid undviker man i allmänhet af tändtekniska skäl att gå högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
