Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
2. Regelbundnare förhållanden fås (fig. 2) om ledningsförmågan
räknas per atom i st. för per cm3: atomär ledningsförmåga xÅt= x—.
s
Härigenom blir den stora skillnaden mellan de olika elementens
ledningsförmåga minskad, och speciellt framträder detta beräkningssätt
såsom rationellare därigenom, att en eljest utpräglad undantagsställning
(Na, Mg) bortfaller.
3. Betydligt öfverskådligare bli förhållandena om en uppdelning företas
längs vertikalraderna i periodiska systemet (såsom detta af förf. redan
tidigare anordnats med atom volym kurvan som rättesnöre).
Det visar sig då, att för hvarje dylik vertikalrad låter draga sig
kontinuerligt böjda kurvor af en och samma typ (fig. 3, ete). Dessa
kurvors maxima stå för de vänstra vertikalraderna (’) i 3:e horisontalraden,
för de högra vertikalraderna (") i 6:e horisontalraden.
4. Ur dessa oväntat regelbundna, empiriska förhållanden synas vissa
teoretiska slutsatser kunna dragas. — Det är tydligt att grundämnens
atomära elektriska ledningsförmåga är beroende på deras speciella
atomkonstitution — som vi kunna anse i viss mån gemensam för
grundämnena i samma vertikalrad (’ eller "). Ehuru densamma ännu helt och
hållet ligger i det obekanta, kunna vi påstå, att den atomens
grundegenskap som i främsta rummet synes kunna anses vara bestämmande för
den metalliska förmågan, är dess elektr oaffinitet. Alkalimetallernas serie,
som ju har den högsta elektroaffiniteten, har också öfverhufvud taget den
högsta ledningsförmågan per atom. Härigenom framträder en märklig
likhet med elektrolytisk ledningsförmåga.
Den atomära ledningsförmågan är betydligt lägre för 2-värdiga element
än för 1-värdiga.
5. Vidare framträder tydligt att atomvolymen (eller ko-volymen), har
mycket stort inflytande, liksom atomvikten. Sammanfattande kan sägas,
att ett grundämnes atom leder väl i samma mån 1. den är 1-värdig och
har hög elektroaffinitet, d. v. s. lätt afger en elektron, 2. ligger sina
grannar nära och 3. ej har för stor massa.
Ofvanstående behandling är ju endast kvalitativ och såsom rörande
sig med kemiska föreställningar kanske fysikaliskt föga tilltalande. Trots
detta synes mig de anförda synpunkterna förtjäna uppmärksamhet.
Hvad som i första rummet synes erforderligt för en mer
tillfredsställande framställning vore ett exakt uttryck för elektroaffinitet, som ännu
knappast finnes.1
F. Vidare teoretisk behandling.
De teoretiska slutsatser som kunnat dragas ha emellertid visat sig väl
förenliga med kontaktuppfattningen. Det ligger därför nära till hands
att i enlighet med denna söka något närmare, kvantitativt, intränga i
föreliggande fråga, grundämnenas elektricitetsledning i förhållande till
periodiska systemet. I själfva verket kan enligt den modell för
kontaktledning, som i det följande kommer till användning för beräkning af
1 Jm. t. ex. G. Budorfj Das periodische System, Hamburg & Leipzig, 1904, s. 178.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
