Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Joulevärmet (§ 4, D), ett enkelt uttryck härledas för den atomära
ledningsförmågan xM.
En partikel får friktionslöst studsa fram och tillbaka mellan två
plattor af potentialdifferensen V, och medför för hvar gång
elektricitetsmängden e. Den under tiden t öfverförda elektricitetsmängden är ne, om
n = antalet sammanstötar; strömstyrkan är alltså i = ne/t. Enligt Ohms
Iag är motståndet V/i; partikelns ledningsförmåga xv blir alltså = i/V, eller
ne
*’= Tv
Men n/t utgör enligt den vanliga definitionen partikelns svängningstal
(frekvens) v, och e/Y är dess kapacitet, C. För den ifrågavarande
partikeln gäller alltså den enkla formeln
x* = C . v ...............(1)
(1) undergår ingen förändring om modellen får omfatta ett antal, hur
stort som helst, symmetriskt (synkront) rörliga partiklar (och plattorna
alltså kunna få rycka så långt isär som man kan önska). Den så
utvidgade modellen motsvarar tämligen väl kontaktuppfattningen. Antas
den äfven motsvara den verkliga ledningen i en metall, så böra vi kunna
skrifva
*a« = C . v ...............(2)
Frekvensen v är ju numera för ett stort antal grundämnen en rätt väl
känd storhet, som t. ex. kan beäknas ur atomvikt A, atomvolym V och
utvidgningskoefficient a med den af H. Alterthum1 uppställda formeln
’=4>2Wa^W..........(8)
Den omsorgsfullaste sammanställningen af vår nuvarande kännedom
om v för de olika grundämnena är utförd af adjunkten C. E. Blom2.
Storheten C, som vi lämpligen kunna benämna eleht?\ ledningsJcapacitet,
kan enligt det föregående sägas utgöra ett mått på den lätthet, med
hvilken ett grundämnes atomer delta i elektricitetsledningen, och bör
alltså enligt det föregående stå i mycket nära samband med
elektroaffi-niteten, och t. ex. ha högt värde för alkalimetallerna. C utgör den f. n.
minst bekanta faktorn af hvilken xM kan sägas bero. Den kan
emellertid enligt (2) enkelt beräknas, alltså med formeln
C = ^L ...............(4)
v
De för beräkningen använda v-värdena äro hämtade ur Blom’s3 arbete.
1 H. Alterthum, Ber. d. D. Phys. Ges. 15, 68, 1913.
2 G. E. Blom, Ann. d. Phys. (4), 42, 1397, 1913.
3 1. c. Tab. I. Använda äro de därstädes såsom pålitligast fettryckta siffrorna,
som äro bestämda ur spec. värme; eljest medeltalet till alla för en metall anförda
värden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
