Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Det kanske största intresset med den å fig. 4 framträdande
periodiciteten torde vara af allmänt kemisk art: af alla hittills behandlade
(egenskaps-at omvikts)-kurv or torde icke någon finnas, som i så hög grad
motsvarar uppställningen i periodiska schemat, som den å fig. 4
förekommande. Dennas sekundära maxima, vid Cu, Ag, Au, ge dessa element
en tydligt framträdande analogi eller likställighet med alkalimetallerna,
en likställighet som, huru framträdande i schemat den än är, fullständigt
saknas i atomvolymskurvan.
Bland hittills undersökta (egenskaps-atomvikt)-kurvor kommer, såvidt
mig bekant (C-A)kurvan närmast den af professor W. Palmær1 gifna
grafiska framställningen af metallernas elektrolytiska potentialer
(sönderdelningsspänningar) som funktion af atomvikten. Denna kemiska
egenskap är ju den, som anses som det f. n. bästa uttrycket för
elektroaffi-niteten, om man ock knappast kan påstå, att den är ett exakt uttryck
därför (lösningsmedlets inflytande kanske ej kan försummas o. s. v.).
Belägenheten af serien Na, Mg, Al å fig. 4 återfinnes å Palmærs figur,
likaledes K, Ca, Mn, Fe, Co, Ni m. fi. De tre sekundära maxima å fig.
4 framträda med stor tydlighet hos Palmær, dock med den
anmärkningsvärda skillnaden, att potentialens sekundära maxima motsvara de
tvåvärdiga elementen Zn,Cd samt (oregelbundet!) TI, icke de envärdiga
Cu, Ag, Au såsom å fig. 4. Den elektrolytiska potentialkurvan motsvarar
alltså ej det periodiska schemats periodicitet lika väl som den elektriska
ledningskapaciteten.
Det kan tilläggas, att den enkla lagbundenheten hos üg. 4 nästan
fullständigt försvinner om xMjv ersättes med xjv\ detta utgör ett nytt
skäl för lämpligheten af det i denna afhandling gjorda införandet af
den atomära ledningsförmågan som enklare egenskap än den specifika.
I enlighet med hvad vi nu funnit, kunna vi alltså något närmare
precisera den atomära ledningsförmågans beroende på elektroaffinitet,
atomvolym V och atomvikt A. xÁt kan enligt kontaktteorin uttryckas som
produkten af tvenne faktorer
** = C . v............... (2)
af hvilka v enligt (3) är funktion af A och V (ju mindre A resp. V, dess
högre v och alltså bättre ledning!).2
C är en faktor, här kallad ledningskapacitet (af dimensionen [längd]
enligt elektrostatisk räkning), hvilken står elektroaffiniteten nära, sådan
den framträder i lösningarnas sönderdelningsspänning, om och tydlig
skillnad framträder i visst afseende.
Eftersom C i allmänhet stiger med a tom vikten, v däremot aftar med
stigande atom vikt, bör xÅt i allmänhet ha ett utprägladt maximivärde,
hvilket ju i det föregående konstaterats vara fallet.
1 W. Palmær, Festschrift W. Nernst zu seinem 50-jährigen Doktors Jubiläum
gewidmet Halle a. S. 1912, S. 332.
2 På grund af att utvidgningskoefficienten ingår i (3), kan om man så önskar,
ko-volymen V—b införas, genom den approximativa relationen V—b = konst, a V, jmfr
C. Benedicks, Zeitschr. f. anorg. Ghem. 47, 455, 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
