Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
§ 3. Elektricitetsledning i metalliska blandkristaller.
A. Kurvornas allmänna form; föregående försök.
Det allmänna utseendet på de kurvor, som ange ledningsförmågan hos
blandkristaller som funktion af sammansättningen i volymprocent, är
redan angifvet.
I det följande skola vi emellertid uteslutande som ordinator använda
ledningsförmågans inverterade värde, ledningsmotståndet a. Det har redan
tidigare af förf. framhållits1, att a är rationellare att behandla än x, när
det gäller blandkristaller, särskildt därför att <y-kur-
t
vorna äro så godt som räta linjer för stora och små
koncentrationer; af det följande skall framgå ett ännu
bättre skäl.
Som abscissor använda vi atomprocent a (eller
atomär koncentration n).
Karakteristiskt för (a •— a) kurvorna för en
oafbruten serie blandkristaller är, att ö i allmänhet
(se fig. 12) är ofantligt mycket större än som skulle
motsvara blandningsregeln (räta linjen, fig. 12,
förbindande a G! för de tvenne metallerna). Man kan
alltså säga, att för blandkristaller tillkommer,
utöfver det enligt blandningsregeln beräknade motståndet2, ett mycket
afsevärdt tillsatsmotstånd.
Rörande naturen af detta egendomliga tillsatsmotstånd har åtskilligt
spekulerats.
Utgående från samma uppfattning — som tidigare hade uttalats af
Wi- Ostivald* — sökte ungefär samtidigt Lord EayleigW och C.
Lie-benow5 att beräkna storleken af detta tillsatsmotstånd under
förutsättning, att detsamma vore beroende på Peltiereffekt, d. v. s.
temperaturändring vid beröringsytorna mellan de två ingående metallerna. Bägge
forskarna kommo hvar för sig till en formel af utseende
där B är tillsatsmotståndet, x, /’ värmeledningsförmågan för bägge
metallerna, p volymkoncentrationen hos legeringen och k en konstant, som
enligt Rayleigh kan uttryckas i termokraft e: k = 273 e2.
Rayleigh—Liebenow’8 teori saknade ingalunda framgång: såsom i
synnerhet den senare visade, återger formeln, på en konstant faktor när, B
som funktion af koncentrationen på ett an märkningsvärd t bra sätt, för
1 C. Benedicks, Zeitschr. f. anorg. Chem. 61, 181, 1909.
2 Jmfr noten i följande afdelning B.
3 Wi. Ostwald, Zeitschr. phys. Chem. 11, 515, 1893.
4 Lord Rayleigh, Nature 54, 154, 1896.
5 C. Liebenow, Zeitschr. f. Elektrochem. 4, 201, 217, 1897—98; Encykl. d.
Elek-trochem. n:o 10, Halle a. S. 1898.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
