Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Ag—Au, och äfven för Au—Cu-legeringar; för Gu—Ni var
öfverensstämmelsen sämre.
Emellertid utgör deri enligt teorien beräknade effekten blott några få
procent af den observerade effekten; detta, i förening med resultaten af
flera enkom anställda undersökningar, af R. S. Willows1, E. L. Lederer2,
K. P. Brooks3 m. fl. anses allmänt ha uppvisat sagda teoris ohållbarhet.
R. Schenck^ sökte från den gaskinetiska elektronteoriens ståndpunkt
förklara tillsatsmotståndet såsom beroende på en ökad friktion för
elektronerna, utan att dock ange, hur denna friktionsökning kommer till stånd;
hans inlägg har af N. Bohr* tillbakavisats.
Såsom empiriskt uttryck för tillsatsmotståndets beroende på
koncentrationen antog TF. Guertler6 formeln
B = Cp(l-p)..............(2)
där C = konstant; som man finner är detta en del af den Rayleigh—
Liebenow’$k& formeln. Som formeln är fullt symmetrisk med afseende
på bägge ingående metaller, men de observerade kurvorna delvis starkt
förskjutna, är (2) ohållbar.
B. Härledning af en ny empirisk formel för tillsatsmotståndet och
dess pröfning.
I det närmast följande skola vi utan några som helst teoretiska
antaganden ur kurvornas allmänna form deducera en formel, som kommer
att visa god öfverensstämmelse med observationerna.
Med Liébenow uppdela vi det specifika motståndet aL hos legeringen
vid omkr. 0° C. i två delar
<TL = A + B ..............(3)
och föreskrifva, såsom varande enklast, att den på metallernas egna
motstånd beroende delen A skall direkt (ej inverse, som hos Liébenow7) vara
lineärt beroende af den atomära koncentrationen n d. v. s.
A = n o + (l — n) o ............(4)
1 R. S. Willows, Phys. Zeitschr. 8, 173, 1907.
2 E. L. Lederer, Sitzber. Akad. Wiss. Wien 117: II a, 1908.
3 K P. Brooks, Phys. Zeitschr. 11, 471, 1910.
4 JR. Schenck, Phys. Zeitschr. 8, 239, 1907; Ann. d. Phys. 32, 261, 1910.
5 N. Bohr, Studier över Metallernes Elektronteori. Dr. Afh. Köpenhamn 1911.
6 TF. Guertler, Jahrb. d. Radioakt, u. Elektronik 5, 48, 1908.
7 A skall enligt definitionen motsvara det motstånd legeringen skulle ha, därest
hvarje metall deltog i ledningen utan att påverkas af den andra. Eftersom vi i
blandkristaller måste antaga en atomär fördelning af metallerna — så att t. ex.
en i ringa mängd tillsatt metalls atomer måste betraktas som från hvarandra
isolerade — ligger det närmast till hands anta att de verkliga förhållandena bättre
motsvaras af det första ofvan experimentellt studerade fallet (fig. 9), där motståndet
visade sig tämligen nära lineärt och ledningsförmågan starkt afvikande från
line-aritet — än af det senare (fig. 10).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
