- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tjuguåttonde årgången. 1916 /
87

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

87

Protoplasmagiftet guajakol t. ex. resorberas till en viss grad af
cellen, och det utöfvar på Protoplasman ett störande inflytande, och
cellorganismen försöker att oskadliggöra det upptagna giftet. På hvilket sätt
detta sker har ännu ej i något fall med säkerhet kunnat fastställas.
Förmodlingen bindes giftet genom ett under normala förhållanden bildadt
skyddsämne eller i andra fall oskadliggöres det genom förbränning
(oxidation). Vid protoplasmagiftets inträngande i cellen försöker cellen
närmast att aflägsna giftet med sina normala medel. Intränger mera gift
än som kan bindas eller förstöras under normala förhållanden, så söker
cellen att producera tillräckliga mängder af skyddsämnet eller
oxidationskatalysatorn och på så sätt hålla sin plasma oskadad. Med denna ökade
produktion af skyddsämne eller oxidationsmedel följer till en viss punkt
en allmän stegring af lifsprocesserna och alltså af jäsningen. Om
däremot ännu större giftmängder intränga i cellen, så kunna dessa äfven vid
stegrad lifsverksamhet ej längre neutraliseras eller förstöras, och en
hämning eller störing af cellen måste bli följden.

Den bok om hvars tendens dessa rader kunna gifva en föreställning,
utgör till en viss grad ett program för de undersökningar, rned hvilka
vi på Stockholms Högskola äro sysselsatta. Det är, som man ser, den
lefvande cellens biokemi, som vi studera, och som enligt min mening
för närvarande bildar biokemiens intressantaste uppgift.

Jäst som närings- och fodermedel.

Till sist några ord angående den nu aktuella frågan, om och i hvilken
grad ett ägghviterikt foderämne i stor skala kan vinnas genom odling
af jäst. Genom tidningspressen har det blifvit bekant, att föreståndaren
för Institut fiir Gärungsgewerbe i Berlin, professor Delbrilck, föreslagit
att på så sätt afhjälpa en i Tyskland under kriget hotande brist på
foderämnen. Däremot vet jag ej, om det är allmänt bekant, att denna
metod redan i omfattande grad har kommit till användning, och att man
med den preussiska statens hjälp har byggt stora anläggningar för
jästodling. Somliga jästarter äro i stånd att under utvecklingen af relativt
litet alkohol föröka sig utomordentligt snabbt och rikligt i
sockerlösningar, hvilka innehålla oorganiskt kväfve (ammoniumsalter) samt relativt
ringa mängder af fosfater och andra salter.

Emot detta Delbriick’s förfarande, hvilket tillåter att öfverföra
oorganiskt kväfve till organiskt, har från vissa håll gjorts invändningen, att
jästen under sin tillväxt och således under ägghvitebildningen förbrukar
mycket betydande mängder af socker, hvilka icke vidare kunna
tillgodogöras, utan till största delen bortgå i form af kolsyra, och det kan
ifrågasättas, huruvida förbrukningen af ett så värdefullt material äfventyrar
räntabiliteten af förfarandet. Ammoniumsalter tillverkas f. n. i Tyskland
visserligen efter en mycket väl utarbetad process, men representera i de
mängder, hvilka behöfvas till jästodlingen, ett ej obetydligt värde. För
att minska denna förbrukning af ammoniumsalt har man föreslagit att
odla jästen på urin, hvilken genom jästcellerna själfva snabbt öfverföres
till ammoniak.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:34:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1916/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free