Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Om manganhaltigt vattenledningsvatten.
Af Ludwig Ramberg.
Genom de erfarenheter, som under sista decenniet vunnits vid ett
stort antal vattenverk — Breslau, Dresden, Stettin, Ärad (Ungern),
Hutchinson (Arkansas, U. S. A) m. fl. — har man kommit till insikt
om, att mangansalter måste anses som de kanske obehagligaste av alla
de vanligare mineraliska ämnen, som kunna förekomma i ledningsvatten.
Sanitärt äro de visserligen alldeles ofarliga t. o. m. vid en halt af 20
mg Mn/liter, men ur teknisk synpunkt äro de synnerligen skadliga på
grund af de olägenheter, som de förorsaka såväl vid vattnets
användning för hushållsändamål och i vissa industrier som för vattenverkens
ledningsnät.
Om manganhaltigt vatten användes vid tvätt, gulnar tyget efter
torkningen småningom mer eller mindre starkt, beroende därpå, att den
på detsamma utfällda färglösa, svårlösliga mangansåpan i beröring med
luft småningom afskiljer bruna högre manganoxider. I litteraturen
uppgifves vanligen, att denna olägenhet först framträder, då vattnets
manganhalt uppgår till 0,3—0,4 mg/liter, men enligt förf:s erfarenhet måste
gränsen sättas vida lägre, nämligen vid några hundradels milligram pr
liter. Man kan sålunda rent af anse tvättlinnets gulnande såsom en
mycket känslig (fastän naturligtvis ej fullt entydig) reaktion på
mangan i vattnet. Där detta missförhållande visar sig, borde man således
alltid låta undersöka1 vattnet på mangan för att i tid kunna förebygga
svårare olägenheter. — Det är vidare tydligt, att den mer eller mindre
starka, mörkbruna grumling, som periodvis uppträder i ett ledningsnät,
hvilket matas med manganhaltigt vatten (se nedan), gör vattnet odugligt
för hushållsändamål i allmänhet.
Äfven vissa industrier besväras i större eller mindre grad af
manganhaltigt vatten. Att detta måste vara fallet med tvätt- och
blekningsinrättningar, framgår direkt af det ofvan anförda. Men äfven färgerier,
finpappersbruk samt fabriker för fotografiska papper och plåtar fordra
manganfritt vatten, enär i motsatt fall fläckbildning, resp. felnyansering
af vissa färger uppstår. Vid bryggerier har en mera betydande
manganhalt hos vattnet enligt uppgifter från flera håll visat sig skadlig för
jästens normala utveckling. Vidare uppgifves, att manganhaltigt vatten
förorsakat korrosion af ångpanneplåt, äfvensom angrepp på ledningar och
badugnar af koppar; förf. kan dock ej ur egen erfarenhet bekräfta
sistnämnda påståenden.
Den allvarligaste olägenhet, som manganhaltigt vatten i längden
medför för vattenverken, är den, att ledningsnätens funktionsförmåga små-
1 Ang. metoder för denna undersökning hänvisas till förf:s uppsats »En
driftstörning vid Lunds vattenverk, förorsakad af manganhaltigt ytvatten» (Hygien. Tidskr.
Bd. 9, 1916), där man f. ö. finner en utförlig framställning af åtskilliga hithörande
frågor, som här af utrymmesskäl blott kunna i största korthet behandlas,
äfvensom hänvisningar till den viktigaste litteraturen i ämnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
