Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
ningom minskas, därigenom att rörväggarna beläggas med krustor af
manganoxider (se nedan), hvilka stundom kunna nå en sådan
utveckling, att vissa delar af nätet alldeles tilltäppas, under det att hela nätets
kapacitet väsentligt nedsattes genom minskad rördiameter och ökad friktion
på grund af rörväggarnas skroflighet. — Äfven om inga större fastsittande
aflagringar förekomma, utan blott löst manganslam uppträder, så medför
redan detta genom tilltäppning af mätarsilar och klena ledningar samt
sist, men icke minsi;, genorn ständiga klagomål från konsumenterna, stora
obehag och på grund af de nödvändiga, ofta upprepade spolningarna
betydliga vattenförluster och andra kostnader. Ännu svårare blifva dessa
olägenheter, om s. k. mångaribakterier vegetera i ledningsnätet, enär de
genom dessa utfällda manganoxiderna bilda mycket voluminösa
anhopningar, som i vida högre grad än de på rent kemisk väg afskilda oxiderna
tillstoppa rören.
Af det ofvan anförda framgår, att det i de flesta fall ej är de i
vattnet upplösta mangansalterna, som direkt vålla svårigheter, utan fastmera
de högre manganoxider, som under vissa betingelser utfällas ur ett
man-ganhaltigt vatten. Detta ger anledning att något närmare ingå
^förloppet vid manganens utfällning ur vatten, så mycket mera, som
kännedomen härom är nödvändig för förståelsen af de tekniska metoder, som
användas för att befria lednings- och industri vatten från lösta mangansalter.
I naturliga vatten kan mangan endast förekomma såsom
mangano-eller manganoxidulsalter, t. ex. sulfatet Mn S04 och bikarbonatet Mn
(HC03)2. Om nu vattnet blott innehölle ett manganosalt af en stark
syra, t. ex. sulfatet (eller eventuellt därjämte andra salter af godtyckliga
baser med starka syror), så inses lätt, att manganens utfällning måste
praktiskt taget uteblifva. Ty en eventuell utfällning skulle ske genom
följande reaktioner:
+ + = + =
Mn + S04+ 2H20 ^ Mn(OH)2 + 2H + S04............... (I)
2Mn(OH)2 + 02 = 2Mn02 + 2H2<V ................................. (II)
d. v. s. det genom sulfatets hydrolys bildade oxidulhydratet skulle af
luftsyre oxideras till olöslig superoxid. Då emellertid
hydrolysjämvik-ten (I) på grund af manganoxidulens egenskap af ganska stark bas
ligger långt åt vänstra sidan och dessutom oxidulens aflägsnande genom
reaktionen (II) skulle Öka väteionkoncentrationen, hvarigenom hydrolysen
skulle skarkt minskas, så måste jämnvikt inträda, innan märkbara
mängder super oxid utfällts.
Helt annat blir förhållandet, om lösningen jämte manganosaltet
innehåller ett salt af en mycket svag syra, t. ex. karbonat eller bikarbonat.
De vid hydrolysen (I) bildade väteionerna förbrukas nämligen då till stor
del af kolsyrans anion:
+ = - + -
H + C03 TZl HC03, resp. H + HC03 —* H2C03 ~zi^ H20 + C02.
1 Denna formel är Skematisk, enär fällningen i själfva verket hufvudsakligen
består af oxidoxidulhydrat (eller vid starkt kalkhaltigt vatten af kalciummanganiter af
växlande sammansättning).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
