Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
sitt normala läge i förhållande till nucleus, kan öfvergå från en rotationsbana
till en annan med mindre radie, innan han slutligen når sitt
ursprungliga stabila jämnviktsläge. Vid öfvergången från den ena rotationsbanan
till den andra afgifves energi, och härigenom skulle strålningsföreteelserna
kunna förklaras. För strålningens frekvens (v) har Bohr visat, att
följande formel bör gälla:
/ 1 1 \
.........3)
där K är en konstant och rx och r2 äro hela tal, som karaktärisera
nyssnämnda rotationsbanors lägen. För Vätgasens spektrum har Bohr beräknat
konstanten K vara 3,26 . 1015, hvilket mycket nära öfverenstämmer med
det värde (3,29 . 1015), som på experimentell väg funnits vid bestämning
af samma konstant i Balmers bekanta och med den ofvan anförda
identiska formel. Man har betecknat denna öfverraskande goda
öfverensstämmelse mellan det beräknade och det observerade värdet på denna
konstant, Rydbergs »universella konstant», såsom den största triumfen
för de Bohrska beräkningarna. Emellertid har äfven Nicholsson på inderekt
väg lyckats beräkna ifrågavarande konstant till och med med större
noggrannhet än Bohr. I åtskilliga fall hafva de enligt nyss anförda formel
beräknade värdena på väglängderna visat god öfverensstämmelse med
de observerade, i andra fall har öfverensstämmelsen däremot varit mindre
god, särskildt vid strålning, som skulle bero på svängningar hos mer
än en elektron. Nyligen har Sommerfeld1 sökt att utveckla den Bohrska
teorien så, att den bättre skulle öfverensstämma med observerade fakta
rörande spektrallinjernås läge, genom att antaga, att elektronerna icke
blott skulle kunna röra sig i cirkelformiga utan äfven i elliptiska banor,
och Pascheri2 har också visat, att med tillhjälp af denna förbättring
öfverensstämmelsen mellan observerade och beräknade värden beträffande
helium spektret s finstruktur blir mycket god.
För en elektrisk neutral atom måste antalet omkring atomkärnan
roterande elektroner vara detsamma som antalet positiva elementarladdningar
hos nucleus eller i enlighet med den uppfattning, till hvilken Bohr
anslutit sig, vara lika med atorntalet. Sålunda skulle t. ex. omkring vätets
nucleus kretsa l och omkring syrets 8 elektroner. Bohr har för
elementen med lägre atomvikter beräknat, huru elektronerna måste vara
grupperade inom atomerna, för att jämnvikten skall kunna vara stabil*
hvarvid han utgått från några enkla antaganden. Då det torde blifva
omöjligt att närmare ingå i detaljerna af hans beräkningar, vill jag här
endast meddela några resultat af mera allmänt intresse, till hvilka han
kommit.
Elektronerna skulle enligt Bohr gruppera sig i koncentriska och i samma
plan liggande ringar. Antalet ringar och elektroner inom hvarje ring
vid de 24 första elementen i det periodiska systemet angifves i
efterföljande tabell.
Antalet elektroner skulle i regel vara störst i de närmast kärnan lig-
1 Sommerfeld: Ann. d. Phys. 51 (1916) s. 1.
2 Paschen: Ånn. d. Phys. 50 (1916) s. 901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
