Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Zahl die geringeren (< 4), deswegen stärkeren sind, als seine
Normal-valenzen, die an Zahl grösseren, schwächeren von entgegengesetzter
Po-larität als seine Kontr av alens en bezeichnen. So besitzt Cl eine negative
Normalvalenz und sieben positive Kontravalenzen, und analog Ag eine
positive Normalvalenz und sieben (hypotetische) Kontravalenzen. Die
Betätigung der maximalen Valen z ist nicht notwendig; j e grösser die
Maximalvalenz ist, desto mehr Valenzstellen neigen dazu, latent zu
werden, so dass namentlich die Kontravalenzen selten vollig abgesättigt
sind. Ein wachsendes Atomgewicht erleichtert ihre Betätigung. Die
negative Elektroaffinität ist entsprechend den Eigenschaften des negativen
Elektrons erheblich schwächer als die positive, was wiederum fur die
Kontravalenzen besonders zur Geltung kommt.»
Beträffande elektronernas gruppering i ringar kommer Kossel för
elementen H—Mn till de resultat, som närmare angifvas i nedan stående
tabell, i hvilken elektronfördelningen uttryckes på samma sätt som i den
Bohrska tabellen (se s. 151).
i
1. H
! (D
2. He
3. Li
4. Re
5. B
6. G
7. N
8. O
9. FI
10. Ne
1 (2, fi)
(2, 1)
(2, 2)
(2,§)
(2,1)
(2, å)
(2, 6)
(2,2)
(2,§)
j 10. Ne
11. Na
12. Mg.
13. AI
14. Si
15. P
16. S
17. Cl
18. Ar
(2, 8 0)
(2, 8, 1)
(2, 8, 2)
(2, 8, 3)
(2,8,4)
(2,8,5)
(2, 8, 6)
(2,8,2)
(2, 8, 8)
1 18. Ar
19. K
20. Ga
21. Se
22. Ti
23. V
24. Cr
25. Mn
! (2, 8, 8 0)
(2, 8, 8, 1)| (2,8,8,2)
(2, 8, 8, 8)
(2, 8, 8, 4)
(2, 8, 8, 5)
(2, 8, 8, 6)
(2, 8, 8, 2)
De understrukna siffrorna ange elektronernas antal i den yttersta
ringen, således även de positiva valenstalen. Schemat är uppgjord t
uteslutande med hänsyn till den från kemisk synpunkt sannolikaste
grupperingen, således icke med hänsyn till stabiliteten hos de olika
grupperingarna, som fallet däremot är med Bohrska tabellen.
I det föregående har endast frågan om elektronutbytet mellan en viss
atom och omgifningen i allmänhet behandlats. Jag vill nu i korthet
redogöra för Kossels uppfattning angående molekylbildningen, således
frågan om elektronutbytet mellan olika atomsystem, hvarvid vi för
enkelhetens skull i det följande inskränka oss till det fallet, att tvenne
atomer sammanträffa. Sammanträffa t. ex. en halogenatom och en
alkalirne-tallatom, så af ger alkalimetallen sin valenselektron, som upptages af
halogenatomen, hvarigenom halogenatomens yttersta ring blir fulltalig. Men
båda atomerna blifva härigenom elektriskt laddade och hålla därför
hvarandra bundna. De båda laddningarna kunna emellertid uppträda
åtskilda, om molekylen befinner sig i ett medium med hög
dielektricitetskonstant, hvarigenom de elektrostatiska attraktionskrafterna försvagas. Om
nämligen sistnämnda krafter äro för svaga för att kunna hålla jämnvikt
mot de genom de termiska krafterna framkallade stötarna, så kunna de
båda atomerna skiljas åt. Halogenen behåller den elektron, som den
infångat, och uppträder därför som anjon, alkalimetallen är, sedan den
förlorat en elektron, laddad med en positiv elementarladdning och
uppträder som katjon. Båda jonerna hafva fullständigt förlorat den. karak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
