Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
mien gjorde likvisst mera privat förbehållet att det enklaste medlet för
ökad sädesodling, brödsädesarealens höjande på foderväxternas bekostnad,
ej borde ifrågakomma, utan omläggning af cirkulationen tillgripas, hvilket
äfven tog sig uttryck under landtbruk s veckan 1915. Hade vårt jordbruk
varit skott så att tillräckligt med brödföda funnits inom landet vid
krigets utbrott och så att vi hvad djurprodukter beträffar haft rikligt
af ^det vi själfva behöfva, men ingenting däröfver, och hade vår djurskötsel
varit baserad på till stor del utländskt kraftfoder, så hade vårt land ej
icke behöft lida af dyrtid och lif medelsbrist. Exportförbud hade då kunnat
sättas på allt hvad lifsmedel heter. Jobberi, trassel och de misstag,
som nu gjorts för nödvändiga inköp af brödsäd och fodermedel för
människor och djur för att undgå svält, hade ej behöft förekomma.
Statens importverksamhet har emellertid ledts därhän att på
jordbrukets bekostnad importkvarnarna tillförts förmåner för millioner kronor.
Lifmedelskommissionens och regeringens verksamhet blef famlande och
tveksam och har i en del fall ländt snarare till skada än till nytta. Vi
minnas hurusom genom inskränkningen i brännvinstillverkningen under
tiden januari—april 1915, utan att nykterheten därpå vann det ringaste,
en betydlig materialförstöring ägde rum till förlust för jordbruket och
landet. Olämpliga och otillräckliga halfmesyrer hafva framkommit,
såsom för lågt tilltagna maximipris för spannmål med påföljd att
jordbrukaren rent af tvingats att använda brödsäd till kreatursföda, ej långt
efter det jordbrukarne uppmanats att öka brödsädesodlingen. Slutföljden
har i stället blifvit inskränkning däraf. Regeringen föll undan för
socialisternas påtryckning med påföljd att oreda och dyrtid blefvo svårare
än nödigt varit. Om vi dragits in i kriget skulle vi för länge sedan
varit förlorade af brist på födoämnen.
Under förutnämnda landtbruksvecka 1915 höll konsulenten G. Leufvén
ett föredrag om »Kristidens inverkan på Sveriges nötkreatursskötsel»,
hvari bl. a. säges: »Vid världskrigets utbrott stod vårt land, beträffande
tillgång på lifsmedel, illa förberedt... Visserligen behöfde vi icke
befara någon brist på animaliska födomedel... men på grund af årets svaga
skörd saknade vi fodermedel... Tillgången på vegetabiliska födomedel
för folket var däremot alldeles otillräcklig, alldenstund den inhemska
produktionen af brödsäd endast förmådde fylla ungefär tre fjärdedelar
af landets behof. Hade vårt land vid ifrågavarande tidpunkt dragits
med i kriget, är det sannolikt att både folk och kreatur måste lida nöd..
Den nuvarande kristiden har visat, att endast det land är i ekonomiskt
hänseende väl krigsrustadt, som själft kan producera sina lifsmedel... Så
mycket större anledning därtill förefinns, om en sådan politik äfven
under fredliga förhållanden är för landet fördelaktig. Vi må därför hoppas
att statsmakterna hädanefter komma att med alla till buds stående
medel främja odlingen af brödsäd inom landet... En utsträckt
brödsädsodling kan dock näppeligen vinnas utan en minskning af arealen för
foderväxtodling... Mångenstädes kan ökning af brödsädsodlingen ske
utan att kreatursstammen därför behöfver minskas, om endast jordbruket
blifver mera intensivt skött, men där jordbruket redan nu intager en
hög ståndpunkt och jorden befinner sig i hög växtkraft kan till ägarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
